Framtidens kyrka?

Jag lyssnade till radiogudstjänsten från kyrkodagarna på Åland. En av arrangörerna som arbetar på kyrkostyrelsen kallade den för inspirerande.

När jag läste mera om kyrkodagarna förstod jag att man arbetade med att dra upp riktlinjerna för framtidens kyrka. 

Jag blev inte inspirerad av predikan, utan snarare chockerad. Var finns det kristna budskapet? Vad är det som hänt och vad är det som händer?

I välkomsthälsningen till kyrkodagarna undertecknad av direktören på kyrkostyrelsen och kyrkoherden i Mariehamn står det bland annat: "Vi får påminna varandra om den frihet vi som kristna har i Jesus Kristus genom det han gjorde för oss på korset. Vi får återigen frimodigt leva ut vår tro och sprida hopp, kärlek och värme i vår värld."

Jag har försökt analysera predikan, men det är svårt, för det är något helt annat än apostlarnas budskap. Predikanten var en evangelist från Equmeniakyrkan i Sverige.

På nätet läser jag om att hennes äldre bror drunknade i ett dike innan hon föddes. Jag läste om hennes egen kamp. I predikan nämnde hon om att hon inte tycker om benämningen att någon gick hem vid dödsfall. Hon använder hellre att någon gick ur tiden.

- -Så långt de kyrkodagar och den utlovade framtid, som jag endast fick en liten inblick i då korset och friheten från synden i Jesus Kristus lämnade i skymundan..

Jag skriver på vägen hem. Med de forna heliga vill jag bekänna mig som en gäst och främling här på jorden, men också som Guds gäst här nere.

Mitt hopp är Jesus, han som är, var och kommer. Där har jag min vän. I den tron möter jag mina vänner.

Jag inser att människor som vill kalla sig kristna idag får sin glädje från två olika evangelium, varav ett är falskt och inte vilar på Guds ord och löften. 

Bibelns evangelium är evangeliet om Jesus Kristus. Det evangeliet talar om två utgångar, en väg hemåt mot Jesus och en annan väg bort från honom och hans ord. Jag varken kan eller vill gå bort, eller vidare från honom som friköpt mig från synden till ett nytt liv i Kristus.

Den tidigare kyrkoherden i Karleby skriver i senaste numret av Kyrkpressen att han saknar den klassiska Kristuscentrerade förkunnelsen om människans behov av upprättelse, förlåtelse och evighetshopp.

Han skriver vidare att kyrkan slösar med resurserna då man sysslar så mycket med sådant som andra sköter lika bra, om inte bättre. 

Det stämmer så väl. Om en predikan skall referera från miljökonferenser och syssla med film- och bokrecension m.m. ryms nog inte Kristus med. Om Kristus Jesus flyttas åt sidan blir det så tomt och kallt, om än orden kan låta så fina och väl uttänkta.

Då går både kyrkan och pastorn ur tiden utan det Kristuscentrerade hoppet för evigheten, det hoppet som är levande och verksamt här nere, medan vi som Guds gäster vandrar hemåt, ledda av det himmelska ljuset, ja av Jesus Kristus själv..