Han som tronar på keruberna

 "Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. David bröt upp och drog i väg med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som var uppkallad efter Namnet, namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna."

Namnet, namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna. Profeten Elia träder fram inför den ogudaktige Ahab i Herren Sebaots namn. På berget Karmel är Elia ensam mot Baals 450 profeter. Men Herren Sebaot leder striden.

Bibeln vittnar om att Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. David skriver i den 24. psalmen: "Vem är han, ärans kung? Det är Herren, stark och väldig, Herren, väldig i strid. Höj era huvuden, ni portar, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans kung kan tåga in!

Vem är han, ärans kung? Det är Herren Sebaot, han är ärans kung. Sela"

Vår Gud är en väldig borg. David lovprisar honom i den 46. psalmen: "Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela. Kom och se Herrens verk,häpnadsväckande saker gör han på jorden.

Han stillar strider över hela jorden, han bryter bågen och bräcker spjutet, bränner upp vagnarna i eld. "Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden." Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela"

Koras söner brister ut i jubel: "Det vi har hört om, det fick vi se i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad. Gud bevarar den till evig tid. Sela"

Jesaja lovprisar hans nåd: "Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar en liten rest åt oss, då hade vi blivit som Sodom,vi hade liknat Gomorra."

Och Jesaja skriver om Herren Sebaots stora dag: "För Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas, mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar, mot alla höga berg och alla stolta höjder, mot alla höga torn och alla fasta murar, mot alla Tarshishskepp och alla ståtliga fartyg.

Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen, och avgudarna ska helt försvinna."

Idag talar man om Gud, som något diffust. Man förliknar honom vid något mänskligt av smuts och orenhet söndrat som man kallar "kärleken". Ja poeter kan förlikna honom vid sin egen hund och ersätta Gudstro mot något som man kallar andlighet.

Men Guds ord uppenbarar vem Herren Sebaot, han som tronar på keruberna är. På Golgata kulle vinner han den stora segern. En dag skall varje själ få se honom när världen lyses upp av strålglansen vid hans ankomst.

Och tänk i Honom har vi en tillflykt, en fristad och en evig boning har han berett för de som älskar honom och hos honom söker skydd och rening mot synd, brist och all ofullkomlighet.

Likt sångaren får vi med vördnad och förtröstan sjunga: 

"I himmelen, i himmelen

finns icke synden mer.

Där snärjer icke frestelsen,

ej ångern smärta ger,

men helighetens vita skrud

får alla trogna där av Gud,

av Herren Sebaot."