Sången om frälsningen

"Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden." (Uppenbarelseboken 14:3)

Jag tänker ännu på den nya sången som sjöngs infor tronen. Endast de friköpta kunde lära sig den.

Melodin är säkert vacker, då sången sjungs i himlen. Men jag tror att orden är ännu vackrare, om det är möjligt. Vi förstår att både tonsättare och författare är Herren Gud.

Vad är så speciellt där i himlen? Alla som kommit dit är där för Jesu skull. De är kallade av Gud och har gripit tag i trons gåva som Gud sin nåd räckt dem. Verket är alltså Guds.

Jag tror att vi börjar sjunga den nya sången redan här på jorden. Men här sjungs den i svaghet. Den nya sången är en lovsång till Gud över frälsningen i Jesus Kristus.

Endast de som genom tron blivit delaktiga av frälsningen kan tacka Gud för den. 

I himlen finns ingen synd. Där finns inget av synden besmittat. Men där finns människor iklädda en ny himmelsk kropp.

Det var inget fel på den första kroppen, den jordiska. Men då synden kom in i skapelsen började den brytas ner. 

Synden kom inte från Gud. Den kom in i Guds skapelse genom djävulens uppror. 

Jag tänker på den nya sången. Jag vill sjunga den för jag har fått en försmak av friden. Genom tron på Jesus söker jag både orden och melodin.

Sången är ny. Jag tror att den himmelska sången och den himmelska dräkten har samma egenskaper.

Vi låter Lina Sandell ge en försmak av det som komma skall och som vi genom tron gripit tag i: "Jag kan ej nog betrakta den och fröjdas åt den, ty hur ofta jag än ser på den så är den lika ny."

Alltid ny, alltid fläckfri och alltid inför den himmelska tronen. Något kan vi ana då vi med trons ögon ser på Jesus..

Här på jorden ser vi med våra naturliga ögon och med trons ögon. I himlen ser vi med de ögon som Gud ger den himmelska kroppen..