"Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig. Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung.
Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn? Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats."
(Uppenbarelseboken 15)
Johannes ser åter in i himlen. Han ser ett glashav blandat med eld. På glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal.
De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång.
Israels barn sjöng på andra stranden en sång när de gått genom röda havet. "Du ledde med din nåd det folk som du återlöst, du förde dem med din makt till din heliga boning."
Nog är sången mäktig på himlastranden när den segrande skaran står inför Gud. De blev ledda igenom. Vilddjuren kunde inre skada dem. Nu hotar inga faror mera.
Igår hade vi en vacker sommardag. I bönehuset fick församlingen sjunga om hemmet i himlen där alla besvär är över.
Det var en ganska ung skara, men där fanns också några gamla med. "Dit Jesus och vännerna fara, där träffar jag alla till sist. En underbar, underbar skara mig väntar i himlen förvisst."
Jag tänkte på det som är vackrast här på jorden. Att i Guds hus få sjunga om himlen en vacker sommardag.
Gud bevarar oss under färden. Han vårdar sitt folk i sin församling. Honom får vi dagligen förtrösta på..
Barnbarnet, ettåringen visade en bok igår kväll. "Mumintrollet i bönehuset" kallade hon den. Nog får ett Guds barn vara tryggt tänkte jag. Även trollen får besöka Guds hus..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar