En glimt av solen, av staden

 

Vi har haft ett väldigt grått väder och solens sken har varit sällsynt. Nu på morgonen lyste ändå solen någon minut innan den gick i moln.

I psalmen sjunger vi: "Döljer för pilgrim trött solen sitt sken, blir än min huvudgärd hårdaste sten, skall jag dock drömma mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig."

I går på kvällen vid tiotiden syntes också solens sken över molnen och målade en bild av en stad i fjärran. Över Kovjoki å syntes en bild av en gyllene stad.

Jag tänkte på den himmelska staden och dess ljus som varken är solens eller månens ljus utan Jesus själv.

Staden hos Gud är ännu osynlig för våra ögon men den finns beredd.

"Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den. 

Stadens portar skall aldrig stängas om dagen - natt skall inte finnas där - och folkens härlighet och ära skall föras in i staden."

(Uppenbarelseboken 21) 

Folken skall vandra i Lammets ljus. Guds härlighet lyser upp den himmelska staden..