När vi läser profeten Jeremias bok och det sjätte kapitlet märker vi att tiden innan Jerusalems ödeläggelse var en dyster tid. Folket hade övergett sin Gud. I vers 13-15 läser vi:
"Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.
De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl till.
De skall stå där med skam, ty de har bedrivit avskyvärda ting. Ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför skall de falla bland dem som faller. När tiden kommer att jag skall straffa dem, skall de komma på fall, säger Herren."
Både profeter och präster hade avfallit. Man handlade lögnaktigt. Fastän folket i Jerusalem avfallit predikade man att allt står väl till.
I Jerusalem gick en tid av nåd mot sitt slut. Synden skulle snart få sitt straff.
Men ännu ljöd en sista kallelse. Folket uppmanades att söka den goda vägen! I vers 16 läser vi:
"Så säger Herren: "Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar."
Men de svarade:"Vi vill inte vandra på den."
Jerusalems invånare ville inte vandra på den goda vägen. Man hade valt fördärvets väg. Så var det på Noas och Lots tid. Så är det också i våra dagar.
Men ännu kallar Herren Gud.
En gång är det en sista kallelse som går ut. När den tiden kommer vet vi inte. Salig är den människa som tar emot Guds kallelse i nådens tid. Idag är det ännu en behaglig tid.
När Guds ord predikas kallas människor till omvändelse. De trogna stärks att leva i kallelsen och att vandra på den goda vägen. Men samtidigt ljuder också domens ord. Den som inte vill vandra på den av Jesus beredda vägen hör om den dom som oundvikligen är förestående.
Guds ord är mäktigt och heligt likt Gud som givit oss sitt ord..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar