Ett nytt Jerusalem

I bilen tänker jag på profeten Jeremias förkunnelse innan Jerusalems fall. Hur många gånger har inte den staden fallit och ännu skall den falla.

I radion sjunger man om ett nytt Jerusalem som evigt skall bestå. Det nya Jerusalems konturer målas för mina ögon. Staden som inte kan falla, för dess grund vilar på Guds ord och Gud är dess byggmästare. Nog är det en härlig stad som den goda vägen leder in till.

Hebreerbrevets författare skriver i det elfte kapitlet om staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. Den staden kan inte falla. Det som Gud bygger och formar det håller.

I morse lämnade jag att tänka på Jeremias ord om att falla med dem som faller. Jeremia profeterar i kapitel 6, vers 15: Därför skall de falla bland dem som faller.

Här i världen har mycket fallit och mycket faller. Mäktiga folkkyrkor har fallit och en del hotas av fall. Dess präster och profeter, predikanter och biskopar har avfallit från levande Guds ord. Man har börjat bygga på egna tolkningar av Guds ord istället för ordet. Då går det illa. 

Man kan aldrig skilja Guds ord från Guds Ande. Den Helige Ande talar nämligen aldrig mot sitt ord. Guds ord kan inte ljuga. Mänskliga tolkningar och dogmer kan aldrig stå över Guds ord.

Människor som kallar sig kristna faller bland dem som faller och fallet blir evigt och stort. Men den som får vara en invånare i det Nya Jerusalem faller inte. Han har Guds ords beskydd.

Guds ord uppmanar oss till självprövning. Den som tror sig stå må se till att han inte faller. Allt mänskligt faller en gång. Men det som Gud gör i Kristus Jesus består i evighet. Där har vi den säkra grunden och ett nytt Jerusalem

Nog är Himmelens Gud god. Han ger här nere vad vi behöver och himlaarvet blir ännu över.