Jag har längtat efter en morgon med ordet. En morgon i strömmen, Guds ström, den levande relationen som vi får ha till Herren Jesus. Nådens ström som för oss in i Guds stad.
På sommarmötet berättade en vän om strömmen. Att Guds vilja är att vi skall omslutas av dem.
Profeten Hesekiel skriver:
"Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan.
Sedan gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen.
Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna.
Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna.
Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma.
Det var en ström som man inte kunde komma över"
Jag är en dålig simmare. Men i nådens ström kan även jag simma. Guds ord om strömmen vittnar om den nåd som Gud i Kristus Jesus öser upp för oss.
Profeten skriver att han måste simma. Han kunde inte komma över. Vi behöver aldrig lämna Guds ström. Den flödar även på den andra sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar