Andens vindar

"Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 

Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 

Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 

Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 

Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud."

(Första Johannesbrevet 4)

Johannes lyfter fram en visshet om att vi förblir i Gud och Gud i oss. Hur kan vi veta det? 

Jo, för att Gud har gett oss av sin Ande. Tänk att vi får ha en Frälsare. En räddare som är Guds son. 

Ibland får vi den nåden att på ett mera påtagligt sätt känna av Guds Ande då Han griper tag i oss.

Anden kan lyfta oss. Vi blir berörda. Vi får en bekräftelse på att vi är på väg till himlen. Vår tro bygger inte på dessa känslor och det är inget som vi kan mana eller tvinga fram.

Ofta får vi också tro med "kalla" känslor. Men det är gott att få bli gripen av Guds Ande, att få känna hur god, hur ljuvlig Herren är.

Då kan tårarna rinna, men det är glädjens tårar som rinner. Igår fick jag gråta en stund , men av glädje.

Ingen har sett Gud skriver aposteln. Men han vill förbli i oss och ge kärlek till bröder och systrar..

Solens sken och värme vilade igår över ängarna runt mötesområdet..