Kontraster

En utegudstjänst igårkväll avrundade sommartiden, en tid med mera ledighet. Solen hade redan gått i moln, men det var ändå varmt.

Jag fick sitta och betrakta det gamla bönehusets vägg med dess skavanker. Målet flagnar på utsidan. Fönstrena åtgärdas som bäst.

Vackra blommor täckte brännässlorna i knuten vid stenfoten. På väggen hängde ett kors.

Jag lyssnar till psalmens ord:

"Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, lär mig att akta främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö, var växt skall dö och tiden allt fördriver. Blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. Min ande giv det nya liv som aldrig skall förblomma fast äng och fält står tomma.

Väl må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt: min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis han, god och vis, mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera."

Här på jorden är det kontraster. Ändå finns det ett oförgängligt band mellan Kristus och hans brud.

Tider växlar, dagar kommer och går. Gud är god. Herrens ord förbliver.

Visst är det gott så. Tack Gud för all den godhet du möter oss med..