Guds frid (den ofattbara friden)

"Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” (Romarbrevet 5:1)

Friden och friden med Gud kom i mina tankar idag. Jag fick reflektera över den. Guds frid kan vi äga mitt i en fridlös värld. I Filipperbrevet skriver aposteln att Guds frid övergår allt förstånd. Således kan vi inte definiera den med våra mänskliga tankar eller ord.

Men denna frid, Guds frid bevarar våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus. Jesus har skapat en frid mellan Gud och människor. Grunden för friden är att synden är försonad, att synden är förlåten. Nu får vi också höra genom apostelns ord till filipperna, att den frid som övergår allt förstånd också bevarar våra hjärtan och våra tankar i Jesus Kristus.

Även ett Guds barns sinne kan bli oroligt. Livet i världen, det jordiska livet kräver en hel del. Även tjänsten i Herren har sina krav eller förpliktelser. Människan kan bli trött och rolös. Sinnet kan bli trött.

Genom bönen kan vårt hjärta samtala med Gud. Också då vi inte ens förmår formulera en bön eller be ”Fader vår” är vi buren av Guds frid, den frid som grundar sig på att synden är förlåten.

Oberoende av våra känslor, upplevelser eller rentav mitt i tomhet och trötthet får vi leva i Guds frid för Jesu skull. Jesus och tron på Honom, Guds stora gåva bevarar nämligen oss i Guds frid.

Vi står i Guds nåd skriver aposteln. Där i nåden jublar vi i hoppet om Guds härlighet. Även i lidandet, mitt i lidandet kan vi få känna Guds frid och den glädje som Guds frid ger. Jag skrev ner ett tack i dagboken i morse. Det får nu inrama den här dagen.

”Tack för vad du uppenbarat, tack för vad jag ej förstår. Tack för bön som du besvarat, tack för vad jag inte får. Tack för livets hemligheter, tack för hjälp i nödens stund. Tack för nåd som ingen mäter, tack för blodets fridsförbund.” (psalmboken 307)

(En glimt från tider som farit) Guds frid står ännu fast..