Tiden är inne.

I nya testamentet finner vi sju gånger att tiden är inne och endast en gång att tiden är ute. I Uppenbarelseboken finner vi det allvarliga budskapet att tiden är ute i kapitel 10, ganska i mitten av boken. 

Vi har noterat många gånger att bokens främsta budskap är att trösta Guds folk. Lammet är värdigt att öppna bokrullens sigill. Lammet som gav sitt liv till lösen för att frälsa dig, då tiden var inne.

Johannes hör de sju åskorna tala. Ondskan får sin slutliga dom och tiden för världen såsom vi känner den är ute. Men Johannes får inte skriva.

"Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld. 

I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter. 

Och då han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det."

Ängeln förmedlar en liten öppen bokrulle åt Johannes och framför samtidigt ett slutet budskap om något som endast Gud vet tidpunkten för: "Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute."

Gud vill att vi i vårt inre skall veta att en dag är tiden ute. Men vi skall inte veta när. Det vet endast Fadern. Barnen däremot behöver inte bära det bekymret.

Guds barn får leva som älskade och trygga Guds barn här i tiden. För världen, ondskan och den ondes barn tar tiden en gång slut, men Guds barn har ett evigt liv.

Tiden är inne. Det budskapet möter vi första gången i Matteus 13 då Jesus berättar liknelsen om ogräset och vetet.

"Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 

När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? 

Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? 

Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet.

Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."

Idag får du och jag leva i Guds rike hör på jorden. En dag för änglarna oss hem till Gud. 

Nog har vi en god Fader som vårdar sina barn. "Gläd dig då du lilla skara, Jakobs Gud skall dig bevara."