"Det dukas i himlarnas rike ett bord för heliga, saliga gäster. De komma i skaror från söder och nord, de samlas från öster och väster. Säll den som har rum i Guds rike."
Jag är tacksam över en litet annorlunda dag. Jag glädjs över glädjebudskapet jag fick ta del av idag. Två äldre har fått nåden att börja tro på Jesus. På gamla dar har de fått omvändelsens nåd och i tro har de fått ta emot försoningens ord. De har fått börja tro sina synder förlåtna i Jesu namn och blod.
Efter en kortare arbetsdag vilar jag på soffan i villan. Jag betraktar tavlorna som pappa målat. Blicken faller på tavlan med de två svanarna. Den hängde på väggen i min broders rum. Pappas och broderns tro har bytts i åskådan. Här nere levde de sin av Gud utmätta tid i tro.
Jag njuter av ron och stillheten här vid havet. Jag stänger ögonen och sömnen är nära. I mina tankar kommer den syn som Raattamaa fick, när han vilade på soffan efter prostens död.
Han såg gamla testamentets heliga träda fram, profeterna, apostlarna, salig prosten och slutligen Kristus själv..
Två syndare har fått bli renade i Jesu blod. Väckelsens vindar blåser ännu genom städer och byar.
Här på väggen finns också en enkel tavla med motiv av Albert Edelfelt. Man firar gudstjänst ute vid havet. Prästen predikar ute vid havet.
Helheten här på villan understryker de tankar jag haft den senaste veckan. Det finns ingen motsättning mellan väckelserörelse och kyrka. Gud använder dem båda.
En väckelse behöver inte stelna i formerna och bli kyrka. Sammankomster behöver inte omvandlas till gudstjänster och högmässor. Både präster och predikanter, ja alla kristna har en uppgift att fullborda. Vi skall inte binda Gud vid olika tolkningar, uppfattningar och traditioner om hur en församling måste se ut. Däremot binder vi våra samveten vid Guds ord. På hans löften får vi vila..
Snart kommer Kristus Jesus. Det blir en underbar dag. Ingen som tror på Jesus missar den.
Jag tänker på pappas liv. Han hade sitt hem i bönehuset. Kyrkan och församlingen var viktig för honom. Om söndagarna fick vi vara i bönehuset. Någon gång också i kyrkan.
Jag tänker på bönehusens Österbotten. De flesta bönehus står mer eller mindre tomma idag. Men i många ljuder Guds ord, regelbundet eller sporadiskt.
Gud är god. Stor är hans trofasthet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar