Aposteln Petrus skriver i sitt första brev: "Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?
Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott."
Guds vilja är att evangelium skall predikas till tidens slut.
Även Johannes blev uppmanad att fullborda sin tjänst i Herren då han av ängeln får en liten öppnad bokrulle.
"Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung."
Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage.
Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar."
Gud vill inte att hans röst skall tystna här på jorden. Det vill däremot den onde som vill ersätta Guds evangelium med ett annat budskap.
I tidningen läser jag att Kronoby nu ställer sig till de kommuner som ämnar höja "upprorets fana" och prideflagga under prideveckan i juni nästa år.
I en sådan här tid är vi nu kallade att vittna om Herren Jesus. Om hur han är vägen, sanningen och livet.
Aposteln Johannes fick äta Guds ord. Det var söt som honung i hans mun, men gav en svidande smärta i hans mage.
Gud vill också att omvändelses budskap skall förkunnas. När vi läser vidare i Uppenbarelseboken hör vi det ljuda högt uppe på himlen.
"Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag.
Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."
En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: "Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare."
Ibland undrar jag om Johannes fick se "prideandan" i sina syner. Han såg hur Babylon gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.
Guds ord vittnar i förväg att Babylon är fallet. Otukten tar en dag slut. Men Guds ord går aldrig under.
Guds ord är lik ögonsalva. Det visar vad tiden lider. Det fäster blicken på Jesus. Det ger kraft och mod att verka ännu en liten tid.
Och Guds ord ger glädje åt Guds stad, åt hans folk. Vi lever i skördetider. Människorna samlas i två hopar, välsignade och förbannade.
Men ännu är det nådens tid. Kallelsen till Lammets bröllop går ännu ut..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar