Stockholm

I Stockholm finns det inte mycket som påminner om Himmelens Gud, om Frälsaren Jesus Kristus.

Här möter man människor som genom sin klädsel bekänner tron på Allah eller österländska gudar. Här tillber man prideguden. Rulltrappor kan glittra i prideregnbågens färger. Även lekparker ropar ut ett regnbågsbudskap. 

RFSU: s reklam ropar ut ett budskap om verklig frihet. För att stärka reklamen använder man en svordom.

En kyrkklockas toner och den svenska flaggan påminner ännu om att landet en gång varit kristet. Men finns det rum för bekännande av en biblisk tro i den mångkulturella staden? Korset lyser med sin frånvaro.

Får man här bekänna att man tror på den Jesus, som vi möter i bibeln? Finns det här rum för den korsfäste? För Honom som gav sitt liv till frälsning för den värld han skapat.

I tidningen läser jag om hur man i Larsmo ordnar tillställningar till "prideavgudens" ära. Officiellt talar man om alla människors lika värde. Att man skall få tro som man vill.

Pridefanans makt skall nu ändå befästas i Larsmo. Man samlar folk från grannstaden och grannkommunerna för att befästa att en ny tid nu har kommit. Även Stockholm nämns i tidningsreportaget.

Vi lever i en tid när det sant kristna skall skalas bort. Världens folk skall beredas för antikrists korta segertåg. Bibelbälte är ett skällsord.

Det antikristliga tolerar aldrig Guds ord eller skriftens Jesus. Guds ords sanning måste sopas under mattan, för att bereda rum för en ny världsordning. Detta är inga konspirationsteorier utan Guds ord vittnar om att en antikristlig tid skall komma. Antikrists anda verkade redan på aposteln Johannes tid. I vår tid accelererar det.

Men den som tror på Gud och på Jesus behöver inte frukta. Allting vilar ytterst i Guds goda händer. Vi behöver alltså inte frukta, men vi behöver inse att tiden då man fritt får vittna om Jesus är kort. Kanske kortare än vi tror..