En ny sång

"Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 

Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.

De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden." (Uppenbarelseboken 14)

Johannes var inte förd till Babel. Han var inte vid floden Kebar. Johannes som i Jesus delade lidandet och riket och uthålligheten med sina bröder, hade kommit till ön som kallas Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 

I Jesus möter vi lidande, men också uthållighet och även riket. Och Johannes får där i sin ensamhet höra harpors sång, den himmelska sången.

Lammet stod på Sions berg. Runtomkring Jesus stod en utvald skara och de sjöng segerns sånger. Men själv var den gamle på en ödslig ö. Han hade kanske förts dit för att hans sång skulle tystna. För att han inte mera skulle vittna om Jesus.

Johannes hade fått del av Jesu uthållighet. Han härdade ut. Och han hörde den himmelska sången.

I tidningen Kyrkpressen läste vi igår en mycket märklig skrivelse. Rubriken på nätet var: "Unna dig rockkonserter, musikaler och teater. Själens kreativa sida behöver få sitt."

Mycket märkliga ord av en pastor och församlingsledare. 

Nog är det bättre att dela lidande och uthållighet och få höra toner från den himmelska sången..

Efter en lång och tung dag lyste Guds sol genom molnen. Det finns en värld där vi får se Jesus sådan han är..