"Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.
Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom." (Del av dagens bibelläsning från Johannes 5)
Den som hör Jesu ord och tror på Gud Fadern har evigt liv och kommer inte under domen.
En dag kommer även de som här i tiden stängt sina öron för Guds kallande röst att lämna sina gravar.
Bortom graven ges ändå ingen frälsning. Såsom människan lämnar den här världen uppstår hon också vid domen.
Medan de arabkristna vid Segels torg varnar Stockholms folk för att dö i sina synder bjuder kyrkan i köpcentret i Raisio in folk för att spela biljard.
I domkyrkan i Strängnäs sitter också en präst eller en diakon.
Jesus är den som kan ge liv. Det eviga livet finns endast i Honom. Jag har funderat litet på olika verksamhetsformer i olika kristna sammanhang.
Det finns en risk att vi allt mera tonar ner budskapet om Jesus. Budskapet om Jesus delar nämligen människor i de som tror och de som inte tror på honom.
Men på samma sätt delas hela mänskligheten vid Jesu återkomst, då han kommer för att hämta de sina och uttala domen över de som redan är dömda av sin otro.
Det är både kärleks- och sanningslöst att tona ner hur Guds ord är tveeggat. Det dömer synden, men upprättar den som med sin synd flyr till Guds förlåtelse i Jesus Kristus.
Förkunnelsen om syndernas förlåtelse är alltså livsviktig. Där finner vi ju evangeliet.
Budskapet om att Jesus räddar är nog gott. Den är nog mycket viktigare än biljardbordet.
I domkyrkan i Strängnäs fick vi tala om Israel, om de tusen år gamla olivträden i Getsemane.
Jag tänker på Jesu bön i Örtagården. Tack Herre för att du ännu kallar. Tack för din bön. Tack för att var dag är en sällsam gåva. Lär oss att den här i nådens tid är en skimrande möjlighet.
Det är nåd att få tro på Jesus. Den nåden vill Gud ge varje människa. Den nåden önskar vi varje människa. Därför får vi upphöja Jesu namn.
Solen har gått upp över en ny dag.
I tidningen Exoressen läser jag om koranbrännaren. Han bekänner sig vara ateist. Han har lämnat den kristna tron han ägde i sin barndom.
Han borde få förenas med sin barndoms Jesus och få ett nytt hjärta. Hatet är en dålig och grym dräng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar