"Då skall vi ej tänka tillbaka på strider i sorgens dal där ofta man hörde oss klaga, men nu har vi fröjd utan tal." (Sions sånger 86)
Så ljuder orden i den nyare sångboken. Jag märker att jag sjöng en annan version nyss när jag vaknade för en stund sedan. Jag låg kvar en stund där i sängen, som ännu var fuktig efter förra nattens feber.
Men nu ligger jag på soffan i sommarnatten och jag får tacka Gud. Det är sommar. Det är fridfullt. Jag vill ännu tänka tillbaka på en månad som gått liksom i en dimma.
Tanken är åter klar och feberkänslorna är borta. Det var om en ny och förvandlad kropp som jag skulle skriva. Men det är sommarnatt. Tacksamheten till Gud fyller mitt hjärta och jag låter tanken flyga..
Minnen kommer fram. Ömt får jag vårda dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar