Det är länge sedan jag varit i bönehuset. Det har varit midsommar, stormöte, konfirmation och jag har fått gästa i ett annat bönehus. Vi diskuterade nyligen här hemma hur länge det är sedan vi suttit i bönehuset och lyssnat till Guds ord.
Det är stort att ha ett hus, ett bönens hus dit man är välkommen. Av någon anledning har jag tänkt på den kristendom som man kan kalla för "bönehuskristendom".
Jag har tänkt på de församlingar som fick brev från Herren Jesus. Den egna kraften var ringa, men man höll fast vid Guds ord. Man förnekade inte hans namn.
Jesus bevarar dem och räddar dem ur prövningens stund, som kommer över hela världen och sätter dess invånare på prov.
Jesu budskap är: "Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona."
En bönehusgudstjänst kan synas ringa för den här världen. Men är den ringa i Jesu ögon?
Nej det tror jag inte. När man samlas i hans namn vill han vara med och välsigna. Vi har mycket att tacka Gud för. Vi får vara tacksamma även då det syns storma.
När Jesus är med i båten är det gott. Ännu idag vill han besöka bönehus och kyrkor..
Och jag är övertygad om att en bönehuskristen har det gott vid den stora gudstjänsten i himmelen. Den som har början men inget slut.
Dit kommer man genom tron på Jesus. Man kommer från katakomber, samlingshus, bönehus och katedraler. Men då ser man Jesus, endast Jesus.
Den synen får vi ha för våra ögon även i den tid där vi nu lever. En tid som trots allt är Guds tid. En tid då han själv ännu kallar, ber, vårdar och leder..
Ser vi hans ledning? Får vi känna att Jesus ännu är med? Hur det än känns så är han med i enlighet med vad han lovat..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar