De två vägarna

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." (Matteus 7:13-14)

Överskriften är de två vägarna. Strax innan i vers 12 finner vi en mycket bekantare text, den gyllene regeln: "Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna."

Det sägs att i alla religioner finns det något som liknar den gyllene regeln. Den finns också i pridereligionen. Men talar man där om en trång port? Möter man där Jesus som kommer med en uppmaning: Gå in genom den trånga porten!

Jesus varnar för en port som är vid och en väg som är bred. Varför?

Jo, den leder till fördärvet. Många går fram på den. 

Porten till livet är trång. Vägen till livet är smal. Och det är få som finner dem.

Jag minns solens värme där i storstadens vimmel. Människorna som rusar förbi på alla sidor. Jag kände hemlängtan.

Hemmet är bortom porten. Den port som Jesus öppnat. Jesus är vägen. Ja, den enda som går till nya Jerusalems stad.

Minuterna med Jesus där på bänken var på nåt vis den skönaste stunden på resan, om än det var en allvarlig stund. Tröttheten,  hemlängtan, längtan till platsen där Jesus är. Förvissningen om att gemenskapen med Jesus också fanns där mitt i bruset.

Och ordets viskning: Jesus kommer snart. Snar är han här. En liten tid och vi ser honom sådan han är.

En liten tid, men värdefull tid..

Klara kyrka i Stockholms centrum. Porten var stängd på fredag eftermiddag. Men vägen till livet, Jesusporten stod öppen.