En varning

"Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!" (Jesaja 5:20)

Jag stannar upp inför ordet i profeten Jesajas bok. Jag tror att det här ordet behöver vi stanna upp inför.

Människan kan göra och gör misstag eftersom hon ifrågasatte Gud och Guds ords auktoritet i syndafallet.

Biskop Erik skriver i en insändare i dagens tidning om behovet att dra i handbromsen, klara upp det man gjort, vända om och göra bättring inför Gud och människor.

Människan gjorde uppror mot Gud och hon gör det fortlöpande. Människan lär sig att gå med ett dåligt samvete och man förhärdar sina samveten genom att stå emot Guds ord.

I Guds ord finner vi en varning, ja många varningar och vi har nog orsak att ta dem på allvar. 

I slutdelen av Johannes 9 som handlar om hur Jesus botade den blindfödde läser vi: "Jesus sade: "Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda." 

Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: "Inte är väl också vi blinda?" Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar."

Ve den människa vars synd står kvar på domens dag. I psalm 352 skriven av Olof Kolmodin läser vi: 

"Min Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv, och tag ej ifrån mig din Ande. Din frid åt mitt svidande samvete giv, med tröst mina tårar du blande. Gud vare mig syndare nådig!

O Jesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!"

Salig är den människa som förtröstar på Gud och den beredda försoningen i Jesu blod.

Den som är förhärdad ser inte mera sin synd och därför står den kvar i evighet om än Jesus försonat den. Därför behöver vi alltid ta Guds ords varningar på allvar..