Jag bläddrar i det digitala fotoarkivet och noterar sångerna vi sjöng för 5 år sedan. "O hemland, du sköna, vars sol ej går ner, din härlighet äntligt jag ser."
Av bilderna noterar jag att dagen började solig, men senare på eftermiddagen gick solen i moln.
Jag lånar en tidigare skriven text från min dagbok: "I de yttersta dagarna är förtröstan på Gud det enda som håller. Vi kan lita på att Gud har kontroll. Fadern vet. I den judiska traditionen var det Fadern som angav tiden när sonen d.v.s brudgummen skulle hämta sin brud.
På samma sätt är det Fadern som anger tidpunkten när Jesus skall hämta sin brud, församlingen från jorden.
En kristen håller hjärtat i himlen men handen vid plogen. Då kan han vara förtröstad även när skörden slår fel. I himlen har man full kontroll. Jesus säger att även hårstråna är räknade."
Det är gott att få börja en dag inför Guds ord. Då inser jag att Honom får vi tacka både för soliga och gråa dagar. Som vår dag så skall vår kraft ock vara..
Guds löften, Guds ords löften får vi ta vara på. De håller..
Även den 5.7 för fem år sedan gick solen i moln då kvällen nalkades. Hemlandets sol är annorlunda än den jordiska solen. I hemlandet strålar Jesus, Guds offerlamm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar