Andra läsningen

(Hebr. 4:1-2, 9-13)

"Låt oss alltså se till att ingen av er tror sig vara för sent ute, medan löftet att få komma in i hans vila ännu står kvar. Också vi har fått del av det glada budskapet alldeles som de en gång. För dem som då hörde ordet var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro.

Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta. Ty att gå in i Guds vila är att vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 

Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen bringas på fall genom samma slags ohörsamhet.

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. 

Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap."

Vi skall avlägga räkenskap inför Gud. Och Guds ord uppenbarar att utan nåd är vi förlorade. Om vi säger nej till nåden i Jesus Kristus är vi utelämnade till hur vi själv lyckats.

Vi kan inte ens dölja vårt hjärtas tankar inför Gud. Guds ord är skarpare än något här på jorden. Det genomskådar oss och dömer oss.

På morgonen kom en del av en psalmvers i mina tankar. Den vill jag gripa tag i och förtrösta på:

"Som tiggare fram till hans boning du går, men där som ett barn vid hans sida du står."

Vi har en Fader som har omsorg om sina barn. 

"I barndomens lyckliga leende dar´ han vårdar oss kärleksfullt, ömt som en far. I blomman, i gräset, i daggen, i allt vi skådar vår Faders gestalt."