Maria, Lois och Eunice

Hon föddes nionde augusti 1865 och lämnade den här jorden den sextonde januari 1953. Hon hette Maria och var min farfars mor. 

Om hennes jordiska liv vet jag inte mycket. Många av hennes söner flyttade till Amerika och åtminstone två söner lämnade dit. Hennes man som var 14 år äldre blev blind på sin ålderdom.

Hon nådde en hög ålder här på jorden, 87 år. Men jag tror att hon fick leva i tro på sin frälsare. Åtminstone vet jag att hennes man Anders vittnade om Jesus. 

Vi diskuterade något om henne igår och hon kom i mina tankar då jag läste apostelns ord. " När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 

Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.

Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.

Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande."

Aposteln uppmanar den unge Timoteus att inte skämmas för vittnesbördet om Jesus. "Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger." 

På apostelns tid fick man lida för vittnesbördet om Jesus. Tydligen kunde man då skämmas för Jesus och också för evangeliets budbärare. 

Varför skäms vi för budskapet om Jesus, han som gett oss livet? Visst gläds vi i vårt hjärta, men den här världen som är i den ondes våld vill också få oss att skämmas för vår Herre.

Jag tänker åter på den gamle Maria och hennes liv. Om jag minns rätt kom hon från grannbyn. Hon var ung då väckelsens vindar nådde nejden. 

Aposteln nämner Lois och Eunice som hade en uppriktig tro. Det är stort då en levande tro kommer in i ett släkte. Då Guds Ande får råda är vi inte modlösa. En levande tro är en dyrbar skatt här på jorden. 

Igår kom en liten tvåarig flicka på besök då vi satt vid kaffebordet. Hon visste att farfar var i himlen. Hon visste också vem annan som bodde där i himlen. Där bor Gud..

Nog måste det vara en underbar plats där Gud har sin boning. Men tänk att han också genom tron bereder sig en plats i människors hjärta..

Gud är god. Stor är hans trofasthet..