Jesu Kristi kors, korset blott

"För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen"

Så skriver aposteln Paulus till galaterna. Själv bar han Jesu märken på sin kropp. Där fanns spåren efter allt det lidande som aposteln utstått för Kristi skull. Vi som följer Jesus i den här tiden har inte behövt bära dessa lidanden. 

Aposteln har också en annan uppmaning: "Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro."

Stockholm är en mycket vacker stad. När man ser staden ser man nog Guds yttre  välsignelse. Men har man helt glömt och övergivit sin skapare? Har det gått med staden såsom Sodom. Är staden helt fördärvad?

Med dessa tankar lämnade jag metron vid T-centralen. Den första människan jag möter, en medelålders mörk kvinna bär på ett litet kors. Jag ser att hon noterar korset som en ung man hon möter bär. Visst bekänner man ännu Israels Gud här.

Dagen blir rikt välsignad. I Strängnäs vid sjön Mälaren träffar vi min kusin som vi bestämt träff med. Han kör oss till sin mor, min faster. Hennes varma leende är likadant som jag minns från barndomen.

Vi hälsar på varandra med Guds frid och har en fin stund i hennes lilla lägenhet på hemmet. Där har hon två tavlor som pappa målat. Den gamla bondgården, där hon fick växa upp och en målning av syskonskaran, där hon nu är den enda som lever här på jorden.

Jag tackar Gud för detta tillfälle. På väggen har hon ett porträtt av min farfars far Anders och hans fru Maria. Jag tänker på den gamle åldersblinde mannen som där på byvägen i hembyn vittnade om sin frälsare.

Min kusin visar oss runt i den vackra småstaden. Han berättar om sin familj, om brodern som är stark som en björn likt morfar Axel. Han berättar om syskonen som fått hembud. 

Han är sex år äldre än jag. Visst sågs vi några gånger i barndomen. På fasters begravning för exakt fem år sedan var han närvarande med sin mor. Henne tar han god vård om nu på hennes ålderdom.

Faster var sömmerska. Vilken fin klänning du har säger hon flera gånger till min fru. Vilken fin pojke säger hon till sonen vi har med oss.

Jag ger Gud ett löfte att be för faster och hennes familj. Jag tackar Gud för att jag fick besöka henne i hennes land en gång. Jag tänker på syskonskaran som Axel och Helga fostrade. Hela vägen har Gud gått med dem. Hela vägen går han med. Och det går hemåt på nåden. 

Hemma i himlen är glädjen stor. Här på jorden får vi vittna om hur Gud vår Fader är god och om vilken vän vi har i Jesus..

Över Skanstull lyser Guds båge klar. Ännu råder nådens tid..