Över floden

"I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

(Hebreerbrevet 11:7)

I natt hade jag en märklig dröm. På ett sommarmöte vittnade vi för barnen om Gud. Gamle Erling inledde. Den andre kände jag inte och jag skulle sedan avsluta. Jag berättade om Noa och arken.

Erling är ju redan hemma hos Herren, men i drömmen predikade han. Han talade på samma sätt som han brukade. Nu minns jag inte vad han predikade, men jag förstod att det var Guds ord. 

Barnen blev trötta och de sprang vidare. I drömmen tröstade Erling mig. Han satte sin hand på min axel..

Jag tänker på Noa. Han som ordet kallar för rättfärdighetens förkunnare.

"Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld."

I bibelordet för dagen läser jag: "Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor. Ni vet att det är av Herren som ni skall få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar"

Drömmar är drömmar, men Guds ord består i evighet. När himmel och jord en gång går under står ordet fast. Om vi griper tag i ordet så för det oss till himlen. Det bär oss över dödens flod till nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor..

Här nere gästar vi en liten tid. Om vi tar vara på Guds kallelse låter han oss en dag se vad intet öga ännu har sett. Erling och många heliga är framme vid målet. Vi är ännu på vandring..