Sällhetens sol uppgår

"Dagen upprinner, natten försvinner, sällhetens sol uppgår. Herden för hjorden mänska är vorden: Nu är det jubelår."

I sions sång nr 7 (Fröjdas vart sinne) sjunger vi om sällhetens sol som går upp.

I sin lovsång (Lukas 1) sjunger den gamle Sakarias: 

"Och du, barn, skall kallas

den Högstes profet.

Ty du skall gå före Herren

och bana väg för honom

och ge hans folk kunskap

om frälsning,

att deras synder är förlåtna

för vår Guds innerliga

kärleks skull.

I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,

för att ljus skall skina över dem

som sitter i mörker

och dödsskugga

och styra våra fötter in på

fridens väg."

En soluppgång från höjden, sällhetens sol uppgår. Ljuset skiner i mörkret. Guds folk får en kunskap om frälsningen, att deras synder är förlåtna.

Den julstämning som ordet ger är inte ytlig. Den är inte beroende av våra känslor, utan grundar sig på vissheten om att Gud besökt oss. 

I morgon firar vi Jesu, vår frälsares födelse. Vissheten om honom är en sällhetens sol. Ljuset skiner i mörkret och vi får vandra på fridens väg.