"Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa." (Johannes 14)
Jesus har berättat för lärjungarna att han går bort för att bereda rum. Och han skall också komma tillbaka. "Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är."
Jag tänker på orden att vi skall vara där Jesus är. Då förstår vi att det finns något mera för människan än det jordiska livet, ett liv och en plats där Jesus är.
Julen och påsken hör ihop. Det finns många människor som firar jul, men inte påsk. Sedan möter vi också nya strömningar där man inte vill fira jul. Jag förstår inte varför man inte skulle fira jul som kristen.
Men den kristna julfriden bygger nog på påskens händelser, på löftet om kvinnans säd som skulle söndertrampa ormens huvud.
Jesus lämnade efter sig en frid som världen inte kan ge. Låt inte era hjärtan oroas säger Jesus. Det finns mycket här i världen som kan oroa oss. Och själv känner jag ofta oro, även sådan oro som kan leda till modlöshet.
Till sin vän Marta säger Jesus: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt."
Endast ett är nödvändigt!
Maria hade valt den goda delen att vara där Jesus är. Den delen skulle inte tas ifrån henne. När vi är hos Jesus behöver vi inte ens ha bekymmer om den odödliga själen, för hos Jesus får den sin vård.
Där hos Jesus, inför hans ord rustas vi för resan över den brolösa strömmen. Vi förstår att Jesus är vägen dit över.
Och här nere är han vår glädje. Han ger oss en sådan frid som vi inte finner här i världen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar