Jesus går på vattnet

I dagens ledare i tidningen ÖT finner vi  många märkliga funderingar. Bland annat läser vi att den historiske Jesus naturligtvis inte kunde gå på vattnet. Berättelsens baktanke är att människan skall tro på sig själv.

När tron dör börjar konsterna. Världen är dyster för den som inte tror på Guds ord. Det är inte värt att sätta så mycket fokus på ett otrons evangelium, där vi inte skall tro på det som Gud valt att uppenbara för oss, men däremot skall vi tro på oss själva.

För Jesus som är Guds son och Gud är det inte svårt att gå på vattnet. När det gäller hur och till vilken grad vi skall tro på oss själva finner vi också sanningen därom i Guds ord.

Aposteln skriver: "Allt förmår jag i honom som ger mig kraft." (Filipperbrevet 4:13).

Den Jesus som Guds ord vittnar om går på vattnet och han är också min och hela världens frälsare. Egentligen är det skrattretande att Han som skapat Universum och öppnat Paradisets portar inte skulle kunna gå på vatten.

Om hur Jesus går på vattnet läser vi i Johannes 6: "När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön och steg i en båt för att fara över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem. 

Det blåste hårt och sjön började gå hög. När de hade kommit ungefär tjugofem eller trettio stadier ut, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. 

Men han sade till dem: "Det är jag. Var inte förskräckta!" De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg"

Vi har en Herre och en Gud som ännu idag vittnar: "Det är jag. Var inte förskräckta."

Jag tror inte på Harrison och Myntti när de predikar otro. Men jag tror på Guds ord som är Sanning. Det ordet är mina fötters lykta. Det ordet är ett ljus på min stig.