Ett hedniskt liv?

"I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten.

Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.

Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne." (Efesierbrevet 4)

Vi läser att den gamla människan går under. Vi vet att framtill Jesu ankomst kommer varje människa som fötts hit till jorden också dö. Men nu talar Paulus om att den gamla människan läggs av. En kristen kan inte leva ut den gamla människans begär utan den gamla människan läggs av.

Jag går nu inte in på det som sker i dopet, utan sätter fokus på det kristna livet efter dopet. De kristna i Efesus hade lärt känna Kristus sådan han är. Den sanning som finns i Jesus hade blivit bekant för dem. De levde i en gemenskap med Jesus, där de förnyades till själ och ande.

I en tidningsartikel igår läste jag om hur väckelsekristna som anpassar sig till tidsandan ytterst sällan hittar tillbaka till den tro de en gång lämnat. I artikeln nämndes inga namn och det tänker jag inte heller göra. 

Idag har vi många präster och biskopar med väckelsbakgrund som gjort upp med sin bardomstro. Med sorg kan vi konstatera att de ofta går i främsta ledet då en ny sekulariserad och till världens normer anpassad och bunden kyrka skapas.

Paulus undervisar i den Högstes namn, i Herrens namn uppmanar han de kristna att inte leva som hedningarna. Deras tankar är tomma. Deras förstånd är förmörkat.

De är främmande för livet i Gud och deras hjärtan är hårda som sten. Paulus antyder att de är förhärdade. Förr varnades det mycket för förhärdelse och jag tror det var nyttigt. Förhärdelsen är ett fruktansvärt tillstånd,  där man inte kan ta Guds ord till sig.

Därför är det viktigt att vi skulle få nåden att känna Kristus Jesus som han är, genom den sanning som finns i Jesus. Herren Jesus bemötte alla väl, men hans budskap var att gå i frid, men synda inte härefter.

Ja hur var det som Jesus sade? "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." (Johannes 5)

"Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" (Johannes 8)

Till korinterna måste Paulus säga: "Dåligt sällskap fördärvar goda seder. Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det."

Och här i Efesierbrevet 4 skriver han: "Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle."

Varför ger vi djävulen så många tillfällen?