Ikväll prövade jag litet tanken angående Evigheten, det som finns bortom tiden. Jag måste medge att tanken svindlar. Istället för att beskriva mina tankar skall jag se vad ordet säger.
I Krönikeboken finner vi Davids lovsång: "Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet. Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud, och församla oss och rädda oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att prisa dig. Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!"
Vi märker att Guds nåd varar från evighet till evighet. Vi får tacka Gud för att hans nåd varar i evighet.
I psaltarpsalmen läser vi: "Gud, din tron står i evigheters evighet"
Psaltarpsalmen 93: "Herren är konung! Han har klätt sig i höghet. Herren har klätt sig och rustat sig med makt. Därför står världen fast, den vacklar inte. Din tron är fast grundad från fordom tid, du är från evighet."
Psalm 135: "Herre, ditt namn varar i evighet och minnet av dig, Herre, från släkte till släkte."
Predikaren skriver: "Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden."
Paulus skriver till efesierna: "Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar