Från Skogsbyn till Evigheten

(Om Gud vill, om tid ges och om Herren dröjer kompletterar jag någon gång den fiktiva berättelsen med annan ordningsföljd och kronologi samt kompletterar det som fattas. 

Avsikten är att visa på Guds godhet, på syndens farlighet men på frälsningen i Jesus Kristus)

Från Skogsbyn till Evigheten

Förord

På kvällen den 13. december 2018 får jag en tanke att skriva berättelsen om bröderna John och Ernst, om vännen Harry och om Ernst lilla dotter Lisa. De föds och växer upp i den trakt som kallas bibelbältet. 

Kan en människa gå förlorad fastän hon får växa upp i väckelsebygder? Det är möjligt om hon förlorar tron på Jesus. Då går hon slutligen under i mörkret.

Jesus vittnar om att han är världens ljus. Den som följer Jesus vandrar inte i mörkret, utan han har livets ljus. Vi lever i en mörk årstid då ljus är en bristvara. 

Jesus, livets ljus, kan vi missa honom? Ju längre bort vi kommer från ljuset, desto svårare får vi att se marken under våra fötter. Om du är i en mörk och oländig skog och ser ljuset endast i fjärran är det inte så lätt att springa mot ljuset.

Du snubblar lätt om du inte själv har del av ljuset, som lyser upp marken framför dina fötter. Mitt i allt fastnar foten i en hålighet. Sedan hör du hör något går sönder. I fjärran ser du ljuset, men du gick under på halva vägen. Hur kunde det gå så?

I Skogsbyn lyste ljuset klart. Man läste bibeln som är Guds ord. Man satte tro till ordet och många fick en levande tro. 

Även jag har fått växa upp i bibelbältet. Jag har fått höra om Guds frälsningsbeslut i Kristus Jesus. I honom vår Herre och genom tron på honom kan människan frimodigt och tryggt komma till Gud.

Frimodigt och tryggt! Skulle frälsningen vara beroende av oss, av vår tro, av vår nit, av våra strävanden, av vår dagsform, av vår trofasthet skulle grunden för frälsningen vara vacklande. Men nu håller det för grunden finns i Gud själv, ja Gud själv är grunden. Att få nåden att lära känna Kristi kärlek är något mycket mera än all kunskap.

I Efesierbrevet vittnar Paulus om församlingen. Där har också du som läser genom tron delaktighet. Ur den församlingen kan du aldrig bli utstruken eller utesluten då du håller fast vid Kristus Jesus. Visst kan vi idag höra havets och vågornas dån, men vi behöver inte bli förskräckta. Gud har nämligen en plan och i den planen ingår att han låter havet brusa och att han tillåter att vågorna går höga och dånar då de slår mot klippan. Men klippan Kristus som är Guds frälsningsbeslut håller.

I Skogsbyn lever människorna sitt liv på samma sätt som du och jag. Livet fylls av arbete och bekymmer. Man hör om klimatförändringar och bibelns budskap omtolkas. Sedan en dag uppfylls det som bibeln vittnar om. Välkommen bäste läsare! 

Kapitel 1 John och Ernst

I en liten stuga i skogsbyn föddes John och Ernst. De var tvillingar och sina föräldrars ögonstenar. De fick redan som små lära känna Jesus. De hade en fin barndomstid. Den tiden gick ännu nästan alla barn i söndagsskola. John och Ernst trivdes i söndagsskolan.

I grannbyn fanns det ett bönehus och där fick de höra mera om Jesus världens ljus. Sida vid sida fick de höra orden: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. John kunde aldrig glömma de orden. De påverkade hans ungdomstid. De påverkade han val i livet.

En natt då John kör hem efter en lång arbetsdag slumrar han till en kort stund. Bilen kör av vägen i en kurva och stannar mot ett klippblock. John vaknar inte mera på den här jorden. En kort stund senare ser chauffören i en virkesbil en bil ligga i diket. Han stannar. Från bilen kommer ett stilla ljud i den mörka höstnatten. Från cd-spelaren ljuder ljuvliga toner i natten. "Jesus kommer, ja han kommer snart att hämta de sina hem"

Chauffören öppnar dörren och ser. John ligger stilla i bilen. Försiktigt känner han på handleden, den är kall. John har förolyckats. Det blir en stor sorg i den lilla byn. Ernst gråter på begravningen. Stilla ser han broderns kista sjunka ner i graven. Vi ses i himlen viskar han.

Åren går. Ernst besöker allt mera sällan bönehuset. Han lär känna en trevlig flicka från staden. Stina har ändå ingen tro, vilket bekymrar Ernst. Men de diskuterar om saken. Behåll du din tro säger Stina, för mig är det inget problem.

Ernst är förälskad och han älskar Stina. Efter en tid vill Stina att Ernst skall flytta in till henne. Du får ju mycket kortare väg till arbetet och du vet ju att jag älskar dig. Ernst samvete är redan sårat och då Stina lockar och lockar flyttar han in.

Stina och Ernst har det gott. Ibland minns han ändå den tiden då han tillsammans med brodern fick samlas med Herrens folk. Han minns orden i sången: O vad sällhet, då skall bliva när Guds barn får komma hem.

Han stelnar till vid minnena. Han kan inte längre tro. Ibland blir han stel av skräck. Jag borde söka mig till bönehuset tänker han. Han berättar för Stina. Hon är förvånad. 

Vad skulle du göra där? Inte vill jag vara utan dig på söndagarna. Räcker det inte att vi går i julkyrkan? Du vet ju att jag kommer med dit.

Åren går. Någon gång skär det till i Ernsts hjärta. Han känner en tomhet, men då han arbetar litet hårdare går det bättre. Ernst gör karriär och ekonomiskt har han det bra. Han är en ansedd och välbärgad familjefar. Någon gång gräms han över att Stina aldrig ville gifta sig.

Det är oroligt i världen. Det händer märkliga saker. Ernst får arbeta allt hårdare för att klara sig. Hemma är han också trängd. Slutligen en förmiddag är Ernst chaufför för ett märkligt sällskap. Han har svikit alla, hur kunde han sjunka så här lågt. Snart är det jul, men han känner sig som Judas.

Bilen rullar vidare. Han lyssnar till nyheterna. "Oj det där låter inte bra" tänker han. Med ens bländas han av ett starkt sken. Han förlorar kontrollen. Han ser Jesus, barndomens Jesus. Känslan är overklig. Han ser Stina på avstånd. Han hör rösten och han rör sig mot tronen. Han förstår, han anar något. Skräckslagen ser han på avstånd en glimt av broder John. Han ser mor och far. De bär vita kläder, men de ser honom inte. De springer mot Jesus.

Ernst förstår. Det är försent. Jesus kom faktiskt. Han hade ju nog tänkt söka honom senare, men det blev inte av. Nu hann han inte. Nu hade skyn brustit och tiden var slut. Mörkret sänker sig. Varför försköt jag honom? Varför gick jag bort?

Varför, varför? Är det obehagligt att läsa om Ernst? Du har läst början på en fiktiv berättelse om hur en ung man miste sin tro och gick förlorad, då något annat blev viktigare än Jesus. Ännu idag kallar Gud. Sök honom medan tid finns! Gå aldrig bort från Jesus. En dag är kanske nådens tid förbi.

Har du vänner som går samma väg som Ernst. Be för dem. Be att du får tillfälle att vittna om Jesus, som gav sitt liv till försoning för varje människa.

Kapitel 2 Harry Järvinen

Harry Järvinen är en ung och olycklig man. Han är blyg och något överviktig. Han är en mycket ensam man. För fyra år sedan flyttade han bort från Pudasjärvi, där han växte upp. För två år sedan fullbordades hans barndomsdröm. Han köpte en egen virkesbil. Han har haft bra med jobb och han är redan så gott som skuldfri. Han har aldrig haft en flickvän. Till först var han för blyg och sen har han inte riktigt heller haft tid.

Tre resor per dag, ofta sju dagar i veckan kör han sin 80 ton tunga virkesbil med massaved in till staden. För en vecka sedan lyssnade han till Järviseuturadio. Där hörde han en sång, som väckte en längtan i honom. Melodin var litet vemodig men han kan inte glömma den.

"O vad sällhet då skall bliva" Åter kommer melodin i hans sinne. Han gnolar försiktigt på orden "Upp mitt arma sorgsna hjärta, du är också en av dem, som för Jesu död och smärta snart får komma lyckligt hem."

Kan Jesus faktiskt älska den blyge Harry som aldrig riktigt förstått något om Gud?  Harry sitter i tankar. Plötsligt stelnar han till. Det kändes som om någon viskade till honom. "Jesus älskar dig Harry, din synd är förlåten".

De orden hörde han ju en gång då han var med morfar på det stora sommarmötet. Längs vägen står en bil parkerad. Det ser ut som om bilen fått punktering. Harry får en vilja att hjälpa och han stannar bilen. Han ser att en ung man försöker byta ett däck. Harry går fram till mannen. Behöver du hjälp?

Oj, nu måste jag få berätta för dig säger den unga mannen. Jag heter förresten John. Jo, jag bad just till Gud att han skulle hjälpa mig. Min domkraft gav vika och nu kan jag inte lyfta upp bilen.

Harry stelnar till. Från bilen kommer den himmelska musiken. "O vad sällhet, o vad sällhet att få tro på Jesus här" John ser litet förläget på Harry och säger: Det är min älsklingssång! Den handlar om hur tryggt det är att tro på Jesus.

Jo, jag hörde den sången nyss berättar Harry. Men jag vet inte riktigt vem Jesus är. Brukar du be frågar John? Nej egentligen inte svarar Harry. 

Får jag be för dig frågar John. Jo det får du nog mumlar Harry. Snart är däcket bytt och Harry återvänder till sin virkesbil. När bilen svänger in till Forsbyn fylls hytten av en högljudd bön. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, var jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer"

Två månader senare är det kö vid virkesmottagningen på Ahlholmen. Harry stiger ur bilen och byter några ord med Esa, en annan chaufför. Esa är skärrad och han berättar att han var den första som kom till en olycksplats i går kväll.

En ung man hade somnat och kört av vägen. Från bilen hördes en förunderlig sång "Där i himlen, där i himlen, får du vila ut en gång". Mannen var redan död berättar Esa. Han hette John förstod jag. 

Det svindlar för Harry. John mannen som bad för mig är nu död.

Tre månader senare knackar Harry på hos Johns och Ernst föräldrar. Han måste få berätta. Det blir en lång diskussion och tårarna rinner. John var ett himmelens sändebud säger fadern med sorg i rösten. Harry gråter. Tänk om även jag kunde få ha en sådan tro. Synden blir förlåten och Harry tror.

30 år senare kör åter Harry sin virkesbil genom Skogsbyn. Harry lyssnar på en predikan. Han hör: Liksom ljungelden går från öster till väster. Så hastigt och så tydligt kommer Jesu ankomst att vara. Två kommer kanske att köra på samma väg. En blir uppryckt, en lämnar kvar. Harry lyssnar och han tror. På den tomma vägen möter han en splitterny elbil. Två bilar på väg mot varsitt håll. Harry kör vidare och allt blir ljust.

Jesus, min Jesus, viskar Harry. Molnen skingras och han hör den ljuvliga sången. "Guds och Lammets nya sång"

Kapitel 3 Lisa 12 år

Ernst och Stina har en dotter som heter Lisa. Hon får inte höra om barnavännen Jesus hemma. Hemma finns det inte mycket som berättar om Jesus. Men Lisa har en barnatro. Nog har hon glatt sig då hon fått vara med i Julkyrkan.

Lisa älskar sin Jesus. På biblioteket har hon läst barnens bibel. Någon egen bibel har hon inte haft. På vinden finns ett skåp med böcker från hennes farfars och farmors hus. De har legat där något år, sedan det gamla huset såldes. Lisa minns inte något om Farfar och Farmor. Ernst har någon gång berättat om sin tvillingbroder John.

En kväll för något år sedan hittar Lisa ett tidningsurklipp i en av Farfars historieböcker. Hon blir nyfiken och börjar läsa. Artikeln heter "Den himmelska sången". Det handlar om farbror John och artikeln är skriven av Harry Järvinen.

Förundrat läser Lisa om sin farbror som dog i en olycka. Hon läser om sången som Harry fick höra. Tårarna rinner. 

Lisa berättar senare för sin lillebror. Via Google hör de på den ljuvliga sången. "En evig sällhet" Lisa glädjs över orden, för i skolan mobbar man hennes vän Ingrid, vars far är präst i en liten frikyrka.

Ingrids far fick inte mera vara präst i kyrkan. Lisa vet inte varför. För några dagar sedan förstod Lisa att Ingrid var mycket hungrig. De hade dåligt med mat hemma. Lisa hade då tagit med några påsar bröd, som hon gett åt Ingrid. Hon hade blivit mycket glad.

Den eftermiddagen hade Ingrid berättat mycket om Jesus. Hon hade berättat om sångerna, om mötena där i den lilla kyrkan. Ingrid hade lovat att Lisa kunde få komma med nästa söndag. Lisa var ändå bekymrad för hon förstod att mor Stina inte skulle tycka om det. Men hon förstod att det skulle ordna sig. Jesus skulle nog hjälpa henne.

Kapitel 4 Cerifikatet

Lisa berättar för sin mamma Stina att hon får följa med Ingrid till den lilla kyrkan på söndag. Egentligen är det en övergiven gård som inrättats till kyrka. Stina verkar mycket förvånad över att Lisa vill besöka den enkla kyrkan. Hon säger: Nej, det går inte för sig. Det blir ingen samling på söndag. Enligt den nya lagen får inga gudstjänster ordnas, om certifikatet saknas.

De som brukar samlas där i kyrkan saknar certifikatet, som man gemensamt beslutit om i hela världen. Stina fortsätter: du förstår, där berättar man inte om den rätte guden. Man läser en bibel som inte godkänts av det religiösa rådet. Farbrorn som heter Stig har inte heller det certifikat som nu behövs i alla kyrkor. 

Lisa säger inget. Hon är tyst, men knäpper sina händer.

Samtidigt i en liten stuga en km därifrån: Chauffören Esa sitter ensam i mörkret. Han har mist sitt trafiktillstånd. Han har inte skrivit under de nya direktiven. 

Han är mycket bekymrad. Vännen Harry kör ännu, men nu är Esa rädd att även han får trubbel vid nästa granskning. Esa suckar, oj vad jag längtar efter söndagen och gudstjänsten. På söndag är det hans tur att välja sångerna. Med omsorg har han valt dem. Till först blir det "Hela vägen går han med mig". Sedan ville Harry att vi sjunger "O vad sällhet". 

Det knackar på dörren. Esa öppnar, på utsidan står Stig.

Guds frid ropar Esa. Stig hälsar med ett varmt handslag. Men han ser ledsen ut. Vi får inte samlas nu på söndag! Jag fick meddelande från länsbiskopen idag. De ser inte längre mellan fingrarna. Certifikatet behövs nu vid varje samling. På fredag är jag inkallad på förhör.

Kom in en stund så skall vi be. Männen sänker sina huvuden och ber: Herre hjälp oss. Stig tar fram sin slitna bibel. Han öppnar boken. I Jesu namn skall vi läsa börjar han och orden ljuder: "Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt. Ändå faller inte en enda av dem till marken utan att er Far vet.  På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar."

En tår faller ur Stigs slutna ögon. Jesus kommer att styrka oss säger han trosvisst. Jag tror att vi snart får samlas. 

Ute lyser kvällshimlen röd. 

Kapitel 5 Bröllopsklockor

Lisa är bjuden på bröllop om två veckor. Hennes morbror Sixten skall gifta sig med Kurt, som är präst i grannförsamlingen. Lisa är bekymrad för mamma vill att hon skall sjunga på bröllopsfesten. 

Lisa vill inte tänka på bröllopet. Hon är ledsen. Hon hade så gärna velat besöka den lilla kyrkan tillsammans med Ingrid.

I den lilla kyrkan är äldstegruppen samlad. Fastän stämningen är litet betryckt inleder man mötet med psalmen "Gläd dig du Kristi brud och möt din Herre Gud." 

Harry Järvinen håller inledningsbön. ”Du Jesus, du himmelens Gud, dig vill vi troget följa i denna svåra tid. Du har aldrig svikit oss. Dag efter dag har du lett oss med ditt ord. Styrk du oss och led du oss att vi fattar rätt beslut i denna prövningens stund.”

Gruppen är enig. Vi fortsätter att predika om Herren Jesus, som den enda vägen till himmelen. Tillika inser de att de inte kan samlas i kyrkan nu på söndag. De välsignar pastor Stig inför mötet med länsbiskopen.

De känner att Herren är nära och uppfylls av en himmelsk frid. Stillsamt avslutar de mötet och beger sig hemåt i mörkret.

Kapitel 6 Ensam i natten

Efter mötet går Stig sakta hemåt. I en glänta stannar han och betraktar stjärnhimlen. Tankarna går bakåt i tiden. Han kommer ihåg dagen då han uteslöts ur kyrkan. Han minns den svåra tiden efteråt, då han var tvungen att betala tillbaka ett års lön.

Han tänker på hatet som lyste från Stinas ögon, hur hon hånlog då hon fick som hon ville i församlingsrådet. Sedan hade hennes man Ernst kommit med pengar en kväll. Han hade varit ledsen över skadeståndet som Stig fått att betala.

Stig hade alltid bett för Ernst. Någon gång hade han försökt vittna om Jesus, men på något vis hade han varit som levande död. Stig förstod ändå att Ernst i hemlighet beskyddade dem. De flesta andra kristtrogna kyrkor hade för länge sedan upplösts.

Stina var ju certifieringsansvarig inom kyrkans svenska del. Hon höll stenhårt fast vid varje paragraf och det var ett Guds under att deras lilla frikyrka fått verka så länge. Gud är förunderlig tänker Stig. "Han bereder mig ett bo i mina ovänners åsyn."

Nu hade ju också Stinas dotter Lisa hämtat mat åt Ingrid. Lisa är förunderlig tänker Stig. Hon brinner av Jesu kärlek, medan hennes mor gör allt hon kan för att utrota biblisk kristendom. Ernst är annorlunda, där finns inget hat, endast den märkliga kylan och den ledsna blicken.

Ernst hade varnat honom igår inför besöket hos länsbiskopen. På något vis hade Stig förstått att han inte kommer tillbaka från det mötet. Men där under stjärnornas glans fylls han av en inre frid. Jesus kommer att hjälpa honom. "Jesus min Jesus!" ropar han. Sedan faller han på knä i snön.

Stig upp mot himlen. Han häpnar. Han ser himmelen öppen. Ljuset bländar honom. En osynlig kraft lyfter honom och han går hemåt i mörkret. I hjärtat ljuder redan den himmelska sången.

  

Kapitel 7 Birgit väntar

Birgit har varit gift med Stig i snart 30 år. De hade träffat varandra under studietiden i Åbo. Birgit sitter i köket och tänker. Hon minns hur hon det andra året blev förälskad i Stig. Det var hennes kusin Stina som uppmanat henne att börja studera teologi. "Du måste bli präst" hade Stina sagt.

Den andra månaden i Åbo hade Birgit fått nåden att komma till en levande tro. Hon hade fått en brinnande kärlek till mission. Sedan fick hon och Stig vara tre år i Kenya. 

Igår fick hon ett förunderligt mail från väninnan Saida, den unga flickan som kom till tro på Jesus den första hösten Stig och Birgit arbetade på missionsstationen.

Tårarna rinner och hon läser mailet hon fick på nytt: "Kära Birgit, dyrbara syster i Herren. Tänk nu är det över tjugo år sedan vi skildes på flygstationen.

I morse då jag satt i bön här i grottan invid floden fylldes jag av en förunderlig frid. Jag fick en känsla av att snart får jag möta Jesus. Jag hörde ljuvlig musik, jag hörde harpornas klang. Jag hade varit så ensam och ledsen. Min man Bark dräptes ju redan för tre år sedan.

Då såg jag plötsligt Bark i en syn. Jag såg dig och Stig tillsammans med Honom. Och jag såg Jesus. Jag vet att det var en syn, men jag fylldes av frid. 

"Ta kontakt med Birgit" viskade någon åt mig.

Berätta att Gud är god. Berätta att Jesus ber för henne och Stig. Berätta att jag även såg John för mina ögon och att han hade en ny levande kropp.

Saida hade avslutat mailet med orden: "Jesus kommer snart!" När vet endast Gud, men den som håller ut intill änden skall bli frälst. Birgit avbryts av att Stig kommer in. Hans ansikte strålar och hans kläder är vita av snön.

Kapitel 8 Avsked för en tid

Hela natten har Stig och Birgit styrkt varandra. Himmelen har varit nära. Sången har ljudit i stugan och Ingrid har spelat på pianot. "Och sedan hon evigt får sjunga så glatt däruppe i himmelens stad"

Plötsligt ser de att två poliser står där. Även Ernst är med. Förundrade hade poliserna stått där en stund. De hade bländats av ljuset och musiken. Sedan kommer de till sans. "Stig Älvlund, det är dags!"

Stig rycker till, men han är redo. "Ernst, är du också med" säger Stig förundrat. Ernst visar besvärat arresteringsordern: "Häktad för störande av samhällsfriden, på begäran av Kyrkans certifieringskommitte.

Så sitter Stig i baksätet mellan två konstaplar. Bilen körs av Ernst, den barndomskristne, som förlorat sin tro, men ändå hjälpt de kristna.

Men Stigs hjärta är redan i Himmelen. Han har tagit farväl av den här världen. Han hör harpornas sång. Stig kommer åter till sans. Han hör att Ernst och konstaplarna talar med varandra. Men han ser att de möter Harrys virkesbil. Får jag mera se Harry tänker Stig.

Bilarna möts. Ett ögonblick senare ser Stig hur himlen rodnar. Sången blir allt högre. Han hör basunen ljuda. Ur molnen träder en gestalt fram och det blir ljust.

I en stund då Stig inte väntade var stunden inne. Den sista människan hade tagit tillvara på sin nådatid. Skaran var nu fulltalig. Guds tid var inne och Konungen återvände till jorden. 

Ernst hade mist allt. Stig var däremot framme, Kristi församling var framme.

Kapitel 9 Två änglar       

Lisa är mycket ledsen. Hon har inte sovit på hela natten. Mor Stina och pappa Ernst hade grälat hela natten. Lisa ville inte tjuvlyssna, men hon kunde inte undgå att höra något. Ingrids pappa skulle fängslas.

Mor Stina verkar vara inblandad. Pappa vill inte det. Ett tag smäller det i dörren. Mamma hade varit mycket elak åt pappa och ropat att du är precis som din broder John. Egentligen vill du höra till sekten. Du tror att den där Jesus är Guds son.

Pappa hade rusat ut. När Lisa vaknade förstod hon att Pappa åter var hemma. Lisa hade hört mamma säga "nog är jag stolt över dig Ernst." Nog visste jag att du insåg att Bibeln bör omtolkas. Jag litar på dig, att du nu ser till att vi en gång för alla blir av med den där Stig. 

Lisa hade brustit ut i högljutt gråt. Mamma hade kommit upp till vinden, men sedan gått ner igen. Lisa hade hört mamma säga. Får vi inte bort den där Stig så lurar han också med barnen våra i sekten.

Lisa hade hört Lillebror gråta. Hon hade tröstat honom. De hade talat om Jesus. De hade bett för mor och far och för Stig och Birgit och Ingrid. 

Berätta för mig om farbror John säger lillebror. Efteråt säger han ännu. Nu vill jag lyssna till sången! Barnen smyger i väg och efter en stund ljuder sången. Lillebror ler och lyssnar med andakt: "O Vad Sällhet då skall bliva, när Guds barn får komma Hem." 

In i rummet träder en förunderlig gestalt.

Nere hör Stina förunderliga toner från vinden. Inte har de väl hittat sången igen? Hon smyger sig upp för trapporna full av raseri. Plötsligt stannar hon. I soffan sitter två små änglar. Bakom ser hon en stor vit skara med harpor i händerna. Hon ser en mäktig gestalt och hon faller ner. Ljuset försvinner, allt blir mörkt.

Kapitel 10 Saida får besök

Saida är nu helt ensam. För tre dagar sedan måste hon fly på nytt. Hon hann läsa en del av svaret hon fick från Birgit. Budskapet hade styrkt henne, men nu var telefonen död och hon var helt ensam i natten. Det prasslar i mörkret och en man kommer fram ur mörkret. Saida känner igen Balthasar en ung man från hembyn. Han var tidigare en Jesu lärjunge men avföll vid förföljelserna för tre år sedan.

Saida ser att Balthasar är ledsen, smutsig och trött. Hon ger honom litet vatten att dricka. Balthasar berättar: För tre dagar sedan mötte jag Jesus i en dröm. Han visade mig såren och jag hörde en röst: Balthasar, fly inte längre undan mig. Gå österut mot grottan vid Nigerfallet. Där finner du mitt sändebud. Jag har sprungit flera dagar, jag var rädd att jag aldrig hinner fram.

Saida, finns det ännu hopp för en förrädare som jag? Jag flydde när de grep din man. På avstånd såg jag honom möta bödeln. Hade han förnekat Jesus hade han blivit fri. Han gjorde det inte. 

Min frälsare lever sade han inför bödeln. Saida gråter, men hon förkunnar för Balthasar att han får tro. Jesus har dött för dem båda. Balthasar ropar: "Jag tror, tack min Gud! Tack Herre Jesus!"

Det blir ljust och rymden fylls av änglasång. "Jesus, min Jesus" ropar Saida och känner hur hon lyfter från jorden.

Kapitel 11 I länsbiskopens residens

Sture hade hela tiden strävat uppåt. I den gamla kyrkan hade han varit prost. Redan på den tiden kände han Stig. Någon gång i ungdomen hade de varit i samma kamratkrets. Han och Stig, samt John och Ernst.

Vilken barnslig tro jag hade då. Tack Gud för att du lät mig växa. Tack för att jag var en av de första som förstod att alla kan vara präster. Tack för att jag insåg vilken stor sak det är att män kan gifta sig med män och att de är utmärkta som prästpar. Tack för att jag fick modernisera den gamla kyrkan och tack för nåden att jag fick bli länsbiskop i Certifikatkyrkan.

Voj Stig, hur kunde du vara så trögtänkt! Får se om du förstår din chans nu. Sture slår sig för bröstet då telefonen ringer. Det är hans syster, hon som är med i sekten. 

Vad vill hon nu då muttrar Sture. Systern är upprörd. Sture du kommer inte att få förödmjuka Stig en gång till. Jag vet att Jesus hjälper honom. Sture minns du faktiskt inte den tiden då du älskade Jesus? Minns du diskussionen vi hade efter att kören hade sjungit "Närmare Gud till Dig!

Det var ju du som fick välja sången den gången. En ilning går igenom biskopen. Första gången på länge ser han för sin inre blick barndomens Jesus. Sedan ser han på sin märkta hand och slänger på luren. Med det här märket kommer jag långt tänker han. Sedan faller han till marken och handen bryts vid fallet. I biskopsgården slocknar belysningen. Det blir mörkt, beckmörkt.

Kapitel 12 Finns det ännu nåd?

Finns det ännu nåd? Finns det ännu nåd? Ropet ekar i det tomma huset. Lisas morbror Sixten sätter sig upp i sängen med ett ryck. Han kallsvettas och är dödsblek. Partnern, prästen Kurt är på svensexa och Sixten har haft tid att tänka.

På kvällen före han somnade tänkte han på systerdottern Lisa. Han mindes hur hon hade kramat honom och viskat "Jesus älskar dig Sixten, kom ihåg det".  Men jag kommer inte på bröllopet, Jesus hämtar mig hem till himlen. Jag träffar farbror John där. 

Kommer du med morbror?

Sixten hade varit orolig igår och han hade läst igenom hela uppenbarelseboken. Han hade känt hur han står utanför tillsammans med hundarna. Han kände sig bedragen och utnyttjad. 

Men det fanns sådan kraft i orden han fick höra: "Jesus älskar dig Sixten! Kommer du med Sixten?

På natten drömmer Sixten. Han ser Lisa sitta som en ängel omgiven av den himmelska härskaran. Ett rop går genom natten. "Lammets bröllop har kommit och dess brud har gjort sig redo." I drömmen förstår Sixten att han inte är redo. Den onde håller honom hårt i handen och hånler.

Ovan molnen seglar systerdottern och hon ropar. Jesus kommer, skynda dig morbror! Sedan förs han i drömmen till barndomens bönehus där Fadern, som var predikant förkunnar: "Tro alla barndomssynder vara förlåtna!: Därpå förs han i drömmen till Faderns grav och ser honom uppstå och stiga upp mot himlen. 

Kom med Sixten ropar han! Skynda dig Sixten, skynda dig Brudgummen Jesus kommer!

Sixten drar kläderna på sig och springer ut. Det är redan ljust, men en eld brinner på österns himmel. Skynda dig Sixten, skynda dig ekar det i hans öron!

Han ser Esas hus och springer dit och klappar på dörren. Inifrån hör han endast änglasång: "Jesus kommer, ja han kommer". Sixten bultar allt hårdare och han ropar: 

"Finns det ännu nåd för mig, får jag också komma med?

Dörren öppnas och Esa ser förvånad ut. Utmattad sjunker Sixten ner efter att dörren stängts. Han hör orden. Din synd är försonad! Jesus dog för dig broder. 

Sixten ler och han ser endast Jesus. Han hör harpornas sång. Han ser Lisa le i skinande vita kläder. "Du kom med Sixten!"  

Sedan stämmer kören upp och Sixten sjunger med. Han sjunger med i Lammets nya sång. Bröllopsfesten börjar!

Epilog

En måndag i advent får jag ett förtroendeuppdrag. Jag uppmanas att sammanställa berättelsen om familjen Nåd och dess vandring från Skogsbyn till Evigheten. Jag stiger in i kammaren i den lilla stugan. På väggen tickar den gamla dalklockan. Pendeln svänger och det är fridfullt. Vad skall jag skriva frågar jag försiktigt. Jag borde få en version av boken färdig till jul.

Ur dunklet kommer en röst. Skriv att Gud är god, skriv att i himlen finns det ännu rum. Hjärtat slår något extra slag. Skall jag skriva om himlen? Svaret kommer sakta, nej det skall du inte skriva om. 

Skriv om vägen till himlen, berätta om vägen dit och tre generationers öden under vandringen. Jag lyssnar noggrant. ”Vägen känner du ju”. Jag ser mig runt i rummet och blicken faller på en öppen bibel. Visst känner jag vägen, visst känner jag Herren Jesus. 

Ni har annars ett ovanligt men mycket vackert släktnamn säger jag glatt. Nåd, Arne och Ester Nåd, visst var det så ni hette?

Arne och Ester Nåd berättar: Ja allt är nog av nåd. Det är nog endast om Guds godhet och hans nåd, Herren Jesus som vi vill berätta. Men vår familj fick ju vara objektet för Guds nåd. Jag avbryter. 

Men jag vet ju att ni också drabbades av stor sorg. Det stämmer säger Ester, men Jesus bar oss genom sorgen. Nu blir Arne ivrig. "Skriv att Herrens nåd är var morgon ny."

Tänk att vi på vår ålderdom ännu fick barn, två tvillingpojkar berättar Ester. Skriv att Gud ger här nere vad vi behöver och att himlaarvet blir ännu över. Arne är full av tacksamhet, från släkte till varar hans nåd. Evig är hans nåd inflikar jag. "Tick tick" svarar dalklockan!

Det är bara en bit, från vår stuga och dit.

Skogsbyn är en vacker ort i norra Österbotten. Väckelsens vindar blåste i flera etapper genom byn. När Gud kallar och Andens glöd går genom byn svarar innevånarna på kallelsen. I de yttersta dagarna ljuder bibelns budskap kraftigt. 

”Idag, idag, då du hör Herrens röst, förhärda inte ditt hjärta.” Älven rinner genom byn och på båda sidorna om floden tjänar folket Herren.

Plötsligt minns jag Arnes ord. ”Försköna inget, skriv om sorg och glädje. Skriv om synd och nåd. Kom ihåg att boken, berättelsen om släktens öden bör vara ärlig. 

Ansvaret tynger mig en stund. Jag vet att jag en gång skall göra räkenskap inför Herren Gud. Även om det är en fiktiv berättelse om tre generationers väg till Evigheten bör Bibelns budskap ljuda klart. 

Ja, jag skall skriva vad jag ser. 

Åter närmar jag mig den lilla stugan i Skogsbyn. Jag ser Arne och Ester Nåd. Jag ser tvillingpojkarna leka på golvet. Jag hör sången ljuda i den lilla kammaren:

Det blir något i himlen för barnen att få;

för de barn som i Herren fått dö.
De får kronor av guld, de får harpor också,
de får kläder så vita som snö.
Det blir något att få, det blir något att få,
det blir något för barnen att få
i den himmelska stad, där var tunga är glad,
där blir något för barnen att få.

Lille John stiger upp och söker sig till mors famn. Mor och son ser ut genom fönstret. De ser bergen, de ser bortom bergen. "Bortom bergen är Guds paradis."

Lillebror får sitt namn

Arnes och Esters barnbarn som jag endast kallat för lillebror har ett vackert namn. Han heter Isak, Isak Stark. Mor Stina hade beslutit att han skulle heta Ismael. Egentligen var det så att pappan Ernst fick välja mellan Ismael och Mohammed. Vad vad jag vet godkände han ingetdera.

Medan modern Stina väntade sonen, arbetade hon hårt med att anpassa kyrkan enligt riktlinjerna för den planerade världsreligionen. Hon var mycket intresserad av Islam och föreslog at alla kors på kyrkorna i socknen skulle tas ned för att inte stöta någon. Dopet ville hon också avskaffa och ersätta med en högtidlig namngivningsceremoni. Plötsligt blev hon mycket sjuk och man fruktade att hon skulle få en havandeskapsförgiftning.

Läkarna arbetade intensivt för att uppehålla hennes och barnets liv. Pojken föddes slutligen allt för tidigt och han var så gott som livlös. Den kristne barnläkaren arbetade under bön och tårar med att återuppliva pojken. Han var vid liv, men det såg ut som om att han inte orkar leva. I sjuksalen döper han honom i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Det finns kraft i Kristi namn och pojken vars livsdagar var skrivna i himmelen överlever. Modern får också god vård, men ligger i koma. I väntrummet har fadern Ernst just vaknat då han väcks av att barnläkaren som med ett leende berättar. Gratulerar, ni har fått en son. Han var nästan död men han överlever. Vilket namn skall jag skriva i journalen. Ni har själv förresten ett mycket vackert namn, Ernst Nåd.

Ernst är mycket trött och påverkad av drömmen han hade. Han svarar på läkarens fråga. Pojken skall heta Isak. Så blev pojken döpt och fick namnet Isak från Gud, samt moderns släktnamn Stark. Förunderliga är Herrens vägar tänker jag.

Ernst dröm

I väntrummet har Ernst en dröm. Han står ute på gården vid barndomshemmet och tittar på stjärnorna. Far Arne står bredvid och berättar. Han berättar om Abrahams tro. Han berättar om löftessonen Isak. I drömmen förflyttas de till Moria berg. Han ser väduren komma. Han ser ett kors resas på samma kulle. 

Han håller Fadern i handen och åter ser de mot himmelen. Plötsligt står han ensam och synen förändras. Han ser en stor och härlig festsal. Han ser ljuset som strömmar in, men han ser inte ljusets källa. Han ser patriarkerna tåga in i salen, han ser hur platserna stilla och värdigt fylls. Far Arne intar sin plats. Ester sitter bredvid. John sitter salig på sin stol. Sedan ser han två tomma stolar och på namnskyltarna läser han förundrat, Isak och Ingrid.

Han svettas och söker sitt eget namn vid bordet men hittar det inte. Blicken går tillbaka till barnens platser. Vem sitter på stolen bredvid?

Han bländas av ljuset och hör barnläkarens röst. Dörren stängs sakta och han befinner sig åter i väntrummet. Gratulerar, du har fått en son. Som i en dröm hör han sig säga. Han skall heta Isak.

Ernst har åter bråttom. Han skyndar sig tillbaka till arbetet. Bekymren hopar sig, aktiekurserna sjunker och den himmelska drömmen förskjuter han. Han har inte tid att tänka på evigheten nu.

Det blir långa dagar, allt medan sonen växer upp. Ernst har många järn i elden. Han köper och säljer. Dagarna fylls av att räkna och dividera, kolsänkor och utsläppsrättigheter tar all tid. Han beundrar den store ledaren. Tänk så mycket nya arbetsplatser och visst är luften lättare att andas nu. Ernst känner sig också oersättlig. Han vill vara med och rädda världen. Och tänk, han får sitt eget certifikat. Han är nu priviligerad, en elitmedborgare. Stolt betraktar han märket på handen, medan rösten från himlen tystnar.

Men på tronen sitter himmelens Gud. Av nåd får Isak sitt namn. Av nåd blir pojken döpt. Av nåd får han höra om sången. Av nåd får han genom storasyster höra om Jesus. Av nåd finns det i himmelen gyllene skålar fyllda av de heligas böner. 

I himmelen och på jorden sker det stora saker och sigillen bryts, någon sitter på tronen och Jesus håller stadigt i bokrullen. Vågornas och havets dån fyller jorden och av nåd ser en liten skara förundrat som i en dröm vad som steg för steg sker. Allt verkar ske precis som det blivit sagt. 

Guds barn fylls av frid mitt i stormen. Korset lyser ännu och vid rodret för Kristi kyrka står en väldig gestalt. Han har väldiga armar och vågorna och stormen tystnar då han säger: "tig!".

Övergiven av sina föräldrar bereds även Ingrid och Isak av nåd för den himmelska festen. I böckerna på jorden bär de namnet Stark, men i himmelen bär de namnet Nåd, Det namn med vilket de blev inskrivna i Livets bok. Ömt förvarar Jesus boken. Han håller den stadigt i sin hand.

Och sändebuden de skyndar mellan himmelen och jorden. En stege står rest på jorden. Guds änglar stiger upp och ned på den. Allt medan dalklockan tickar stilla, tick, tick.