Herdarnas berättelse

"Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn." (Lukas 2)

När vi läser julevangeliet märker vi att herrarna hade ett budskap med sig som de berättade där i Betlehem. Av änglarna hade de fått höra hurudant barn det var som låg i krubban.

Där fanns beviset, ett tecken på Guds välbehag, på hans goda vilja till människor. Där låg Frälsaren. Han som kan rädda en människa.

Herren hade berättat något för herdarna. Han hade låtit dem få veta en hemlighet och det satte dem i rörelse: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 

När de sedan fått se Jesus började de berättade. Många förundrade sig. Maria däremot begrundade och bevarade budskapet i sitt hjärta.

Jesus kommer till oss genom Guds ord. Ordet vittnar om att Frälsaren är född. Hur vi förhåller oss till ordet är sedan avgörande. Det är livsviktigt. Visst får vi förundra oss. Men vi får be att vi kan ta ordet till oss. Att ordet skall få rum i vårt hjärta.

Ja att morgonstjärnan skall få gå upp i hjärtat. Jesus säger: "Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan."