Den, som Jesus älskade

"Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud." (Johannes 13)

Johannes, lärjungen som stod Jesus nära återger Jesu tankar vid den sista måltiden.

Senare i kapitlet definierar han också den himmelska kärlek som Jesus hade till sin lärjunge. "En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida."

Johannes fick vara Jesus nära där i avskedets stund. Och Johannes ville vara Jesus nära några dagar senare på uppståndelsens morgon. Om det tillfället skriver han:

"Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

Jesu kärlek är förunderlig och den är evig. I Uppenbarelseboken beskriver Johannes sedan det möte han fick med Jesus efter att  denne farit hem till Gud efter uppståndelsen:

"När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet."

Vi märker att en lärjunge som Jesus älskar vilar under Jesu beskydd. När vi nu läser om Johannes upplevelser kan vi ana känslan av Jesu högra hand i Evigheten.

En kristen människas möte med Jesus sin frälsare är evigt. Det börjar här, men upphör aldrig. I mina tankar kommer orden i en sång:  "Ett saligt barn till Gud jag nu är, och Jesus Krist är min broder kär. Där bortom stjärnor en port av pärlor öppnas för mig."