"Giv mig ett hem på fosterjord, en gran med barn i ring, en kväll i ljus med Herrens ord och mörker däromkring. Giv mig ett bo med samvetsro, med glad förtröstan, hopp och tro. Giv mig ett hem på fosterjord och ljus av Herrens ord." (Psalmboken nr. 32)
Psalmen är skriven av Topelius hösten 1887 då skalden snart skulle fylla 70 år. I psalmen som är en bön riktad till Gud ber författaren om samvetsro, om glad förtröstan, om hopp och tro. Och detta i hemmet, en kväll där ljuset kommer från Herrens ord.
I vårt land, det land som Gud gett oss finns det ännu trakter och hem där ljuset kommer från Guds ord. Detta gäller inte endast julaftonskvällen utan hela den mörka tiden vi lever i.
Man varnar nu i många länder för strömavbrott då elen inte räcker till. Nu på morgonen läser jag om att även Frankrike hotas av elbrist och delar av staden i torsdags var mörk på grund av ett tekniskt fel.
Vi lever i en mörk tid och världen går mot ett mörker av aldrig tidigare skådad art, då man avfaller från Guds ord. I Uppenbarelseboken läser vi om ett fruktansvärt mörker då vredesskålarna utgjuts: " Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar."
Vi behöver inte spekulera var denna tron för vilddjuret finns. Men vi förstår att när Gud låter människorna få det de önskar, ett samhälle utan Gud och hans levande ord blir det verkligen mörkt.
Likt Topelius får vi därför be om det ljus som Guds ord ger..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar