Jul i
Skogsbyn – en julaftonsberättelse (del 1)
1. Hos familjen Nåd
”Härlig är jorden, härlig är Guds himmel. Skön är
själarnas pilgrimssång.
I fönstren brinner julljusen. Familjen Nåd har samlats i
storstugan för att fira jul. Arne, 12 år gammal sitter och tänker på
änglasången som ljöd över Betlehems ängar. Farfar Konrad har just läst
julevangeliet och nu sjunger man den stämningsfulla julpsalmen. ”Människa
gläd dig, Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd.”
Julevangeliet gjorde ett kraftigt intryck på Arne den här
julen. Det har varit en annorlunda höst. Väckelsens vindar har blåst genom den
lilla byn. Arne har med förundran betraktat det som skett i byn. Han tänker att
det är precis som om Herren Jesus skulle ha vandrat in i byn. Arne har inte sett
Jesus, men han har känt hur Hans Ande har verkat.
Arnes tankar befinner sig åter på Betlehems ängar. Han är
med i skaran av herdar när himlen öppnas och pojkarna får höra den himmelska
härskarans mäktiga sång "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till
människor hans välbehag." Gud har också behag till mig tänker Arne.
Han älskar mig så mycket att väckelsens vindar också har upplivat min barnatro.
Gud har verkligen varit god mot oss här i Skogsbyn. Han besöker oss nu och
Herrens besök skakar om byn.
Arne knäpper sina händer och ber. Han ber för sin kamrat,
grannens pojke Einar. När pojkarna igår hade hämtat julgranarna hade Einar
berättat om hur hans pappa hade förändrats. Han dricker inte mera. Tänk om vi
nu får en fridfull jul sade Einar och han var fylld av förväntan. Tänk om pappa
ännu lär känna Jesus. Arne fylls av en inre frid. Farfar hade sagt vid
sammankomsten senaste söndag att vi får kasta alla bekymmer på Herren för Gud
hör bön och han svarar vid den rätta tiden.
Arne Nåd knäpper sina händer och ber för hela grannfamiljen förvissad om att
Gud hör bön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar