Till likhet med Gud

"Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet." (Efesierbrevet 4)

Jag slås av djupet, klarheten och kraften i Guds ord. Tänk hur den nya människan beskrivs: "Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud."

Orden väcker en del tankar. Gud är ju helig. Ingen synd finns i honom. Nu skriver Paulus att du och jag har iklätt oss en människa skapad till likhet med Gud, till Guds avbild.

Jag diskuterade något med en vän igår om den nya kroppen, uppståndelsekroppen som Guds barn får vid Jesu återkomst. Den har ingen jordisk svaghet. Den nöts inte ut.

Vi kom också in på "svårigheten att vittna om Gud i vår jordiska bräcklighet med allt vad det innebär. Det himmelska är himmelskt och det jordiska är jordiskt.

Som ärrade, svaga och bristfälliga i oss själva får vi vittna om Gud. Men Gud har gett oss en ny klädnad. Vi har iklätt oss den nya människan skriver Paulus.

Den nya människan är skapad till likhet med Gud. Den nya människan högaktar och böjer sig under Guds ord. Guds helighet är normen.

Är detta en krävande kristendom?  Inte är det krävande då Gud själv upprätthåller allt. Men om vi vill ha en köttslig kristendom och vill leva ett världsligt liv och leva ut allt som världen bjuder och köttet har lust till då kan bibelns definition av det kristna livet bli krävande.

Vi får nog med glädje och tacksamhet ta den bibliska normen för kristet liv till oss. Den är nog vacker. Vi har iklätt oss den nya människan, som Guds ord definierar. Därför kan vi inte med gott samvete leva i synd, i konflikt med Guds ord.

Paulus kunde inte själv heller uppfylla måttet. Därför har han också en egen bekännelse i Romarbrevets sjunde kapitel: "Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig"

Nog har vi samma kamp som aposteln. Synden som bor i oss får oss att göra ont och hindrar att göra det goda. Men Paulus gläds över den nya människan skapad till likhet med Gud "Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag".

Och så lyfter han fram Herren Jesus, vilket vi också får göra: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!

Jesus är vårt hopp, ett fullkomligt hopp. Därför kan jag redan denna lördagsmorgon erfara något av den himmelska glädjen. Kampen fortsätter, men vi låter Jesus leda kampen. Han går före. Vi följer honom.

Då får vi glädjas och fröjdas redan på den här sidan om Evigheten. För där Jesus är, där finns det glädje, frid och evigt hopp..