Mormors text

Jag såg aldrig mormor eller farmor. Mormor Ester dog på sommaren fyra år före jag föddes. För mig är mormor en evighetsblomma. 

Hon har alltid varit där i Faderns hus. I dikten jag just läste bad hon om att få vara en evighetsplanta. Mormor hade fått erfara en kärlek så stor. Hon hade mött Faderns kärlek i Jesus Kristus.

Hon fick spira och växa i Faderns hägn tills skördetiden, då mödans dag var förliden. Jag tänker på mormors bön. "Så låt oss växa till Guds behag till livets afton - till skördens dag.

I psalmen sjunger vi:

"Härlig är jorden, härlig är Guds himmel. Skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra riken på jorden. Gå vi till paradis med sång.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen. I själens glada pilgrimssång."

Den himmelska sången som änglarna sjöng för herdarna går ännu över jorden: "Människa gläd dig, Frälsarn är kommen. Frid över jorden Herren bjöd"