När Bibeln talar om snart

Igår körde jag genom en vacker nejd. Visst är den skapelse som Gud gett oss människor att leva i skön och vacker.

Men även en solig sommardag kan vi känna av förgängelsen. Vi anar att blomstren snart vissnar och sommaren småningom går mot höst.

Guds folk har ändå en fast punkt, ett löfte som inte rubbas, ett löfte om Jesu återkomst.

Johannes får på den ensliga klippön skriva ner Jesu uppenbarelse, de ord som skall bli Bibelns sista.

"Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom Herre Jesus!

Herren Jesu nåd vare med alla."

Jag återkommer ofta till dessa Jesu ord, som genom den Helige Andes ledning kom att bli Guds sista budskap till det folk som han älskar.

De är så kraftiga där de står skrivna. De är lika kraftiga när Anden förklarar dem. De innehåller så mycket hopp och samtidigt så mycket trons vägledning.

I orden kan vi ana Honom som står bakom dem. Han som är så god och vill människan så mycket gott. Han som är tålmodig och mild och kallar och manar människan att tänka och förlita sig på sin skapare.

Han som genom sin Ande förklarar att orden är i samklang med skaparen och att genom sitt mäktiga ord upprätthåller han allt intill utsatt tid.

Men bakom orden kan vi i Anden se det så mycket skönare som står där färdigt berett.

O store Gud!