När Jesus talar till de sina från evighetens värld är det ganska intressant. Han kom från evighetens dagar och återvände dit. Men som jag förstått det övergav han inte sin mänsklighet. Nu, just nu är han också både Gud och människa, men i förhärligad gestalt.
Guds ord är ett evigt ord. Det består när himmel och jord förgår. Jesus sade och säger: "Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."
Jag tänker på Luther som vi ofta kallar vår lärofader. I den katolska kyrkan såg han antikrist och hans ande verkade också i sanning där. Jesu ord, Jesu uppenbarelse gjorde Luther orubblig i kampen mot de antikristliga krafterna.
Nu vilar Luther tillsammans med Abraham och den fattige Lasarus i Guds omvårdnad i det vi kallar Abrahams sköte. Deras själar är befriade från tidens tvång. De väntar på uppståndelsens morgon som enligt Guds eviga ord snart förestår.
När jag betänker vad snart betyder i Evigheten anar jag något. Jesus är Bibelns och ordets uppfyllelse. Snart är han här på jorden i enlighet med sitt ord.
Förlitande på hans ord får vi stå upp emot den villfarelse och de antikristliga krafter som väller fram i vår värld. När vi håller fast vid Jesu ord kan vi verka utan fruktan och i hoppet om att han snart framträder på himmelens skyar.
Vi låter ännu Petri ord, som också är Guds ord förklara något för oss:
"Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.
När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!
Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."
Hur kan vi påskynda Guds dag? Det gör vi då vi vittnar om Jesus. Och då vi så gör, då har vi redan ett ankare fäst på himmelens strand. Då ankaret vilar där fäst hos Gud i Evigheten lider vi inte skeppsbrott i vår tro.
Då känner vi också en himmelsk frid och hans beskydd i den prövning som kommer över hela världen.
Likt sångaren får vi säga:
"Om blott Jesus, vår Herre, går med oss till strid,
ej vi fruktar för fiendens ränker.
Söker hatet vår död, ej det kommer oss vid
när sitt skydd vår försvarare skänker.
Om än vägen är smal
här i dödsskuggans dal,
Herren Jesus, vår sköld, icke sviker.
Därför modigt vi går
och i troskampen står.
Från vår heliga väg vi ej viker."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar