Fågeln är fri

Igår kväll började det samlas aska runt vår spis. Jag tänkte inte så mycket på det utan tog en välbehövlig tupplur.

Sedan vaknade jag av ljud. Barnen hade öppnat askluckan och blivit förskräckta. Där inne fanns någon. Inte en mus, men en liten fågel.

Jag bar ut askluckan på gården. Den stackars fågeln gömde sitt huvud under vingarna när solens strålar sken över den. Efter en tid vågade den slutligen ta fram huvudet och den skakade askan av sig och hoppade upp från askhögen till kanten av asklådan.

Den fick rent klart vatten som räcktes åt den på en sked. Undret skedde. Den lille vågade och kunde dricka. 

Efter någon minut lyfte den och flög till den första björken, senare vidare till en annan björk och sen till lärkträdet vid ladan.

Åter fick vi en gång betrakta "nådens ordning". Fågeln blev fri. För två år sedan skedde samma olycka, att en liten fågel föll ner i mörkret, in i skorstenen.

Inte orkade den själv röra sig uppåt. Den behövde hjälp utifrån. Fängelsdörren måste öppnas. Den måste lyftas ut i nådens sol. Den behövde livgivande vatten och den fick läkedom och nådens vind under sina vingar.

Skulle inte en Gud som räddar fåglar kunna frigöra människor från syndens fängelse. Gud är god. Stor är hans trofasthet.

Det finns kraft i det glada budskapet om Jesus, syndares vän och förlossare..