Hebreerbrevets 11 kapitel har överskriften trons människor. Där nämns ett 10- tal vittnen som vi ofta fäster blicken och fokus vid. Ändå var de endast vittnen om tron, den gåva Gud gett dem.
De lämnade alla jorden utan att ha fått det som var utlovat. Nog var det märkliga vittnen.
Men de fick se det de trodde på. De såg det i fjärran. De fick ta det till sig. Synen fick dem att bekänna sig som gäster och främlingar här på jorden.
Jag skrev i går om världens slut. För Guds folk blir det en början på det fullkomliga livet i gemenskap med Jesus.
Uppståndelsens morgon kommer först i anslutning till den här världens slut. Tron har sitt mål där, att få se Jesus ansikte mot ansikte i en förnyad kropp, i en bättre värld.
Gemenskapen med Jesus tar inte slut vid världens slut utan den fullkomnas. Idag äger vi gemenskapen genom tron, det bästa vi kan äga här på jorden.
På den nya jorden blir det en gemenskap genom åskådan. Jesus är, han var och han kommer.
Vi behöver Jesus i alla dessa tidsformer. Han var här på jorden och försonade, fullbordade och upprättade. Det som han gjorde gör han även nu - Han bär ju namnet, Jag är!
Han kommer och då får vi vara där han är. Vi kan säga att Jesus är vår tro.
"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."
Tron på Jesus är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom Jesus och tron på Jesus fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom Jesus och tron på Jesus förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar