Ikväll när jag vandrade i skogen och reflekterade över det som Gud gett den här dagen gick tankarna till den berättelse av Jesus som Lukas återger i sitt 16. kapitel.
"Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida." I äldre översättningar talas om Abrahams sköte.
Folkbibeln hänvisar till en hedersplats eller Abrahams famn. Jesus öppnar med sin berättelse om Lasarus en bild av vad som väntar ett Guds barn som i tro får lämna den här jorden.
Där i skogen var bilden klarare än vad som kan förklaras med ord. Men Jesus förklarar att för Lasarus var det en tröstens plats. Platsen där Lasarus vilade var klart åtskild från den rike mannens pinoplats.
Medan den rike mannens själ saknade tillträde till Guds godhet hade Lasarus en salig tillvaro, i ett medvetet tillstånd hos Gud.
Lasarus var i Evigheten. Där finns inte tidens begränsningar. Vi kan inte riktigt fatta avståndet mellan himlen, d.v.s. Abrahams sköte och uppståndelsens morgon, då själen får förenas med uppståndelsekroppen.
Men åter är det Jesus som förklarar det. Han förliknar vid det tillfället då en annan Lasarus hade dött ett Guds barns jordiska kropps död vid en sömn. Ett Guds barns själ dör aldrig.
Profeten Daniel åter fick gå för att vila tills han får sin lott vid dagarnas slut. Det som Gud bereder för sina barn är gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar