Som barn tyckte jag om att läsa och lyssna till berättelserna från gamla testamentet. De lämnade i minnet och blev en grund eller bakgrund till tron på Gud.
Där fanns också besvikelser med. Varför svek Joab? Varför ville Saul döda David och varför gick det till slut illa med Salomo.
Jesus namnges ju inte i GT: s berättelser, men det var ju inget problem. Han föddes ju senare i julnatten.
Under den senaste veckan har jag funderat på Jesu barndom där resorna till Jerusalem säkert var en höjdpunkt. Om än Jesus var Guds son växte han upp på samma sätt som en judisk pojke. I honom fanns ända ingen synd.
Bibeln beskriver en av resorna till Jerusalem då han lämnar kvar i templet. Han satt där mitt bland lärarna och lyssnade till dem och ställde frågor. Jag tror det var Guds ord de diskuterade.
Jag har förstått det så att även Jesus fick sin kunskap och insikt om Gud och Guds ord från skrifterna, gamla testamentets heliga skrifter.
Jesus hade ändå inte syndens egenskap att ifrågasätta Guds ord. Han stod utanför Adams och Evas fall, men han levde mitt i konsekvenserna av syndafallet.
Vi vet inte när han själv fick veta att han var Guds offerlamm. Guds ord nämner däremot att pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Vi behöver inte spekulera i det som Bibeln inte berättar. Som förälder förundras vi ändå när vi får betrakta ett barns uppväxt. En tolvåring börjar fyllas av vishet och han har ännu inte den slutenhet som tonåringar ofta har.
En tolvåring frågar ännu varför och han / hon har inte en så stort behov av att ifrågasätta svaren som ges. Det är med andra ord en välsignad tid. En tid som vi som föräldrar och barn bör ta vara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar