David hade nu lämnat fåren i en annans omvårdnad och gått 20 km ut till stridsplatsen.
"När han kom fram till vagnborgen skulle hären just dra ut till strid, och folket höjde härskri. Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder."
Medan David talar med sina bröder stiger jätten Goliat fram och talar som förut. Och David hör hans röst.
"När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom. Israels män sade: ”Ser ni den mannen som stiger fram där? Han kommer för att håna Israel. Men den som slår honom ska kungen ge stor rikedom. Han ska få kungens dotter, och hans fars hus ska han göra fritt från skatt i Israel.”
David frågar vad den får som slår ner Goliat och tar bort skammen från Israel. Och David får samma svar.
"Vem är den där oomskurne filistén att håna den levande Gudens här?” Herdegossen David inser att här är något fel.
"Hans äldste bror Eliab hörde hur han talade med männen, och han blev rasande på David och sade: ”Varför har du kommit hit? Till vem har du lämnat bort den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt onda hjärta. Du har kommit för att se på striden.”
David lät sig inte nedslås av håret från sin äldsta broder. Han var ändå där på sin Faders uppdrag och han svarar:
”Vad har jag nu gjort? Det var ju bara en fråga.” Sedan vände han sig bort från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar