Viktigt och oviktigt

Igår läste jag en artikel i kyrkpressen om att vi behöver tala mera om livet före döden. Skribenten är en avlägsen släkting. 

Men han rymdes inte med. Jesus nämndes inte. Han som är livet upplevdes inte viktig. Inte ens när man talar om livet före döden rymdes Jesus med.

Varför är det så svårt att lyfta fram Jesus? Inte ens en i en tidning som borde ha en kristen grund ryms han med då ett ämne som döden behandlas.

Vi borde nog tala och skriva mera om Jesus. Igår kväll fick jag tänka mycket på Jesus. Jag fick ett telefonsamtal och jag mötte en man i bybutiken. Jag läste också Davids livshistoria.

Vad är länken som förenar en 97- åring som gått hem till Gud, en ettåring som kämpar för sitt liv och han som Bibeln nämner som Jesu förfader. - Det är Jesus!

Det är nåd att få leva i tro på Jesus ett långt liv. Det är nåd att få vakna i en bättre värld och möta Jesus ansikte mot ansikte.

Det är nåd att i Jesu namn få be till Gud för en liten sjuk pojke. 

Det är nåd att få tacka Gud för evangeliets ord om att synder förlåts i Jesu namn.

I andra Samuelsboken läser vi om då Guds profet Natan besöker David:

"Då sade David till Natan: ”Jag har syndat mot Herren.” Natan sade till David: ”Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du ska inte dö."

Så får vi också idag ta Jesus med på färden. Han var död, men lever. I hans seger har vi mod. Livet har vi i hans blod.