Det är dystert att läsa om Saul och hans undergång. Sauls synd var att han förkastade Herrens ord. Han försökte ljuga för Herrens profet Samuel men det gick inte.
Samuel blev bedrövad när han genom Herrens ord blev medveten om Sauls svåra synd. Saul skyllde på folket.
Gud ångrade att han gjort Saul till kung, för han hade vänt sig från Gud och inte utfört hans befallningar.
"När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning."
Saul kompromissade med Guds ord. Saul blev förkastad av Herren. En ond ande från Gud kom över Saul. Herrens Ande vek ifrån honom.
Hebreerbrevets författare skriver om samma svåra synd. "De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt."
Det är skrämmande att läsa om Sauls fall. Det är skrämmande för att vi anar att motsvarande sker idag och i stor omfattning. Jag skrev om det för några dagar sedan.
Men vi får glädja oss över att namnet är skrivet i livets bok, hos Jesus. Vi får hålla fast vid det vi har så att ingen tar vår krona.
Sauls namn blev utstruket medan han ännu levde. Vi påminns om att sann glädje utan Gud, utan frälsaren Jesus finns inte.
Jesus säger till de sina: "Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare."
Jesus skriver in namnet i livets bok. Endast han, endast Gud kan stryka ut det. Därför får vi be för alla människor. Men synden skall vi inte be för. Den skall vi inte älska. Den skall vi aldrig välsigna i vårt eget liv eller i andras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar