Bön om väckelse

En vän berättade ikväll några barndomsminnen då vi hade möjlighet att diskutera litet efter andaktsstunden.

Han hade vuxit upp i den församling där Nils verkade. Nils bad ofta om väckelse. Han sade då också att då vi ber om väckelse ber vi om svåra tider. Under svåra tider söker nämligen människor Gud.

Nu lever vi mitt i svåra och exceptionella tider och vi får fortsätta be om väckelse. Människors eviga salighet är så mycket viktigare än att vi får ha ett bekymmersfritt liv.

Jag tänker också med sorg på hur vi, också jag på något vis tonat ner det kristna budskapet och satt ljuset under skäppan. Vi har accepterat att det kristna budskapet inte skall synas och höras i vårt moderna samhälle.

Den onde har lyckats binda vår tunga och vi har inte frimodigt vågat bekänna Jesus och vittna om honom för våra medmänniskor i vardagen.

Jag träffade också en annan man i mitt arbete. Han var flitig att bekänna sin tro med sitt språk som var väl kryddat med svordomar.

Efteråt lämnade jag att fundera över att varför var min tunga bunden. Gud allena vet om vi ses flera gånger.

Vi får be om att Gud genom sin nåd förmår bryta vår stumma tunga i vardagen. Djävulen har en kraftig arsenal då han står emot Guds ord. Ibland blygs vi för att vi inte har nödvändig teologisk kompetens. Någon annan gång kan han hävda att vi lyfter fram oss själva då vi vittnar om den tro vi av Guds stora nåd får äga.

Guds ord är kraftigt i sig självt. Inte förlorar det kraften av att det bärs fram av syndare, benådade syndare. Guds ord går ut över världen och återvänder inte fåfängt.

Vi får påminna oss om den syn Johannes fick se: "Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord". De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."


Gode Gud kalla du ännu Finlands folk. Låt ännu i din godhet budskapet om Jesus få höras i vårt land. Tack för att vi får ta det ljuvliga namnet på vår dödliga tunga..