I mina tankar kom en psalm:
Den enda glädje som jag vet,
den enda frid och salighet,
den enda lycka som är till
är den som Jesus giva vill.
Kanske många nu får känna en trötthet och ibland även hopplöshet. Nog är det då gott att vi ännu har dessa gamla psalmer och sånger som skrivits under svåra och tunga tider.
Psalmen jag citerar fanns redan i 1697 års psalmbok. Psalmen talar om Guds nåd i Kristus och om trösten och tryggheten i att vara Kristi brud.
Kanske du också längtar till himlen. Du har en längtan att få möta Jesus. Tänk vilken nåd att vi under trötthet och då så mycket känns hopplöst får längta till himlen.
I går läste jag att många i riksdagen blev bestörta över att få en uppmaning till bön. Jag har funderat en del på det. Det finns många som inte har någon himlalängtan. Det finns många som inte tror på Gud. Det finns många som inte känner Jesus. Det finns många som inte kan be.
Medan jag skriver känner jag hur glädjen kommer tillbaka. Jag erfar ur hoppet träder fram ur hopplösheten.
Av Guds nåd får jag längta till himlen. Av Guds nåd får jag se fram emot den dagen då Jesus hämtar sitt folk.
Jag skriver nu om den enda verklighet som är sann. I världen finns det inte mycket glädje i dessa dagar. Glädjen i Herren som är evig och sann finns ändå kvar.
Mina tankar går till Paulus som i fängelset skriver om glädjen i Herren. Den glädjen finns för ett Guds barn och jag tror den blir större ju mörkare det blir på jorden.
Efter en stunds himlalängtan känns det mycket bättre att ta tag i dagens arbete. Då himlalängtan finns känns det meningsfullt att gå till dagens uppgifter. Under himlalängtan får vi tjäna honom.
Må ni alla idag också få känna en himlalängtan under allt det som Gud berett åt er den här dagen.
På söndagskvällen lyssnade jag till en predikan från Luleå. Den gamle predikanten avslutade med orden. "Vi ses i himlen".
Det är inga fraser utan den verklighet som Guds barn lever i. Med glädje får vi se fram emot att ses i himlen. Med glädje får vi vänta på nya himlar och en ny jord.
Vi ses i himlen, nog är det ett tröstefullt konstaterande. En verklighet som vi får leva i här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar