I Apostlagärningarna finner vi exempel på hur Gud förvarnar sitt folk och att de kristna inte lamslås av olika prövningar.
Läkaren Lukas skriver: "Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering.
Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste."
Den samme Agabus förutsade också senare Paulus lidande i Jerusalem. Församlingen ville skydda Paulus men Paulus visste att Gud hade en uppgift för honom i Jerusalem och reste. Före sin resa tröstar Paulus församlingen.
"Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."
Paulus led liksom samtliga apostlar förutom Johannes martyrdöden för sin tjänst i Guds rike. När det femte sigillet bryts skriver Johannes inte ner vad som sker. Vi kan ana vad det handlar om eftersom Johannes såg martyrernas själar hos Gud. I sin allmakt har Gud under olika tider tillstätt att kristna varit tvungna att ge sitt liv för Evangeliets skull.
"När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?"
Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga."
Jag har märkt det förr och märker det även nu. När vi i bön går in för att läsa eller predika Guds ord leder Gud även de stunderna på sitt sätt. Han sätter tyngdpunkten vid andra dimensioner än vi själva kanske tänkte.
Johannes såg i Anden sigillen öppnas ur Evighetens dimension. Bibeln lär oss att mycket som sker här nere sker för att Guds goda vilja och hans frälsningsplan skall fullbordas i en av synden härjad värld.
Ännu finns det väntande och längtande människor som bär på en längtan att få frid med Gud, att få nåd till bättring.
Nu har människor tid att tänka på Evigheten. Gud har förr i vårt land tagit bort tillgången till mat. Nu tar han bort tillgången till tidsfördriv och flärd.
Du och jag som tror på Jesus är skapade för en tid som denna. Nu får vi på nya sätt gå ut med bud om liv och hopp i smärtan och nöden.
Idag frestas vi också att som kristna säga att nog blir allt bra. Nog blir allt som förr. Nog blir det bättre igen på jorden. Gud har inte gett mig något mandat att ge sådana löften.
Guds ord ger inte falsk tröst, men i ordet finns ljuvliga löften. Herren Jesus är med de sina alla dagar ända intill tidens slut.
De löftena får vi ge och vi skall lyfta fram att Jesus är med de sina. Han går vid din sida och han tröttnar inte eller blir missmodig. För dig och mig är en plats beredd vid Lammets bröllopsmåltid.
Där finns inga begränsningar hur många som får samlas. Där råder för syndens skull inget undantagstillstånd för synden finns inte där.
När sigillen öppnas vittnar Guds Ande om att den som håller ut intill änden skall bli frälst. Därför behöver vi inte misströsta.
"Herren tar och Herren giver, samme Fader han dock bliver och hans mål är blott det ena, barnets sanna väl allena."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar